Tunga argument.
Anders Gustaf Dahlman, Sveriges siste skarprättare, när han en vanlig dag på jobbet ska avrätta Yngsjömördeskan Anna Månsdotter. (Ej släkt med Karin.)
De svenskar som fortfarande söker argument mot dödsstraffet behöver inte bege sig särskilt långt, de finns inom landet och är mycket tunga. De poliser, jurister och "psykologer" som figurerade i fallen Thomas Quick, Kaj Linna och Kevin Hjalmarsson måste få varje människa som till äventyrs trott på ett fungerande rättsväsen att rysa av skräck. En sådan uppvisning i inkompetens, prestigetänkande och rent lurendrejeri borde gå till historien som varnande exempel, men det kommer den inte att göra utan den kommer snart att vara glömd och gå i repris i evigheter likt någon stupid dokusåpa.
Argus tänker sig att van der Kwast, Seppo Penttinen, Claes Borgström, Sven Å. Christianson, Rolf Sandberg et consortes resonerar ungefär så här på sina konferenser ;
Det mesta vi gjorde har ju upptäckts vara smörja,
uppdiktat och falsifierat, ja faktiskt rent kriminellt
men inte ska man över detaljer sörja
det viktiga var väl att utslaget blev fällt?
Så länge vi kan göra karriär
genom att sätta någon bakom lås och bom
spelar det väl ingen roll om han skyldig är
en orättfärdig dom är ändå en dom.