Hjälp, polisen kommer!
Poliser med otur i trafiken. Engla Höglunds mamma tilldöms inget skadestånd för mordet på dottern. Detta trots att polisens agerande före mordet präglas av klantighet som t.o.m. med svenska mått får anses vara monumental.
Våldtäktsmannen och mördaren Anders Eklund var aktuell i sexulamordet på Pernilla Hellgren i Falun år 2000, men polisen lyckades med konsstycket att flera gånger schabbla bort hans namn. En person som känt Eklund i många år tipsade, efter publiceringen av en fantombild, polisen om gärningsmannen men tipset "blev liggande", liksom en begäran om DNA-kontroll. En granskning av "utredningen" visar att nästan 60 fel begicks. Hade denna utredning skötts av kompetenta människor hade Eklund suttit inburad och varit inkapaciterad när 10-åriga Engla våldtogs och mördades.
Den huvudsakliga motiveringen till att inget skadestånd utdöms är att Englas mamma inte kan visa exakt vilken av de ca 60 tabbarna från polisens sida som var orsaken till att Eklund inte låstes in.
I ett fungerande rättsystem skulle man möjligen kunna säga att utslaget, inget skadestånd, är juridiskt riktigt men moraliskt hjärtskärande, men efter Thomas Quickcirkusen är garantierna för det förstnämnda av noll och inget värde och kvar står bara det sistnämnda.
Möjligen funderar en utredare i Falun, drabbad av eftertankens kranka blekhet;
Ja, ett och annat bevis försvann
på nåt mystiskt sätt från mitt bord
så vi fann aldrig vår man
innan han begick ännu ett mord
jag vet faktiskt inte riktigt hur
något sådant kunde hända
kanske hade vi bara otur
när vi våra hjärnor skulle använda.
Återigen är det väl bara att instämma med Alfred Hitchcock; Jag tycker inte illa om poliser, men jag är rädd för dem.