Brott och straff.
Fattar inte hur dom kunde känna igen mig??En undersökning som gjorts bland 49 000 svenska män bekräftar det som människor utrustade med normala förståndsgåvor redan förstått, brottslingar är dummare än hederliga människor. Möjligen låg det alltså en viss sanning i Sokrates påstående att människor inte handlar fel för att de är onda, utan för att de inte förstår att de handlar fel.
I undersökningen av de 49 000 dömdes 12.6 % av de lågbegåvade till fängelsestraff medan siffrorna för normalbegåvade och högbegåvade var 6.3 respektive 1.9%. De lågbegåvade hade dessutom så svårt att inse skillnaden mellan rätt och fel att de dömdes flera gånger och till längre straff.
En intressant slutsats av denna undersökning är ju att, eftersom dumhet visat sig vara obotlig, tycks man här stå inför ett nära nog olösligt problem om man tillämpar dagens kriminal"vård".
Andra undersökningar visar att om tiden de kriminella varit inkapaciterade i form av fängelsestraff, och alltså inte kunnat tjäna några pengar, räknas in, så hade de tjänat mer på, ett t.o.m. lågavlönat, arbete. Möjligen har dock resultaten av dessa undersökningar inte internaliserats av brottslingarna.
Kanke tänker, i den mån denna aktivitet är möjlig för honom, en återfallskriminell så här;
Min mamma sa att jag skulle vara laglydig och snäll,
men jag lydde henne inte utan blev kriminell,
för jag tyckte det var lättare att till min försörjning sno
än att utbilda mig och sen slita och gno
så nu sitter jag här på kåken igen
efter att ha försökt stjäla några spänn,
men det är inte lätt att ha någon moral
om ens hjärna är alltför skral.