Efteråt.
I denna den mildaste av vintrar i mannaminne (vilket i Argus i fall sträcker sig över sex millennier med undantag av någon enstaka minneslucka på något sekel), kommer Argus att tänka på ett salvelsefullt uttalande av Hans Werthén, vilket kan appliceras även på pågående miljöförstöring ;
Inflation är som att pinka i byxorna, det är skönt så länge det pågår men det blir jävligt obehagligt efteråt.
Efter oss kommer syndafloden
och inga liv blir sparade,
öde ligger hela jorden
men det var kul så länge det varade!
Människan är ett kortsynt djur,
lever för dagen blott,
och ingen vet varför eller hur,
hon jorden som gåva fått.