Ett öga för ett öga.

 Om Gud ser ( och minns ) allt som sker på vårt lidande klot , vilket han gör enligt dem som hävdar hans omnicogniscens eller allvetenhet, är det fullt förståeligt om en eller annan tår faller från hans allseende ögon.

En man i Iran som inte kunde acceptera att en kvinna avböjde hans frieri och visade detta genom att kasta syra i hennes ansikte  så att hon miste synen har enligt sharialagen, som fortfarande tillämpar principen ett öga för ett öga, dömts till samma bistra öde. Dessutom ska han som ytterligare straff betala skadestånd till kvinnan, en andra botgörelse som i någon mån kan försvåras i och med fullgörandet av den första. För att inte kvinnan ska tro att affären härmed är utagerad har mannen dessutom hotat att mörda henne.

Principen ett öga för ett öga hyllades av vår Bibels Moses i pentateuken, den s.k. Talionprincipen, men den förbigås numera med generad tystnad av dem som känner till den, vilket visar  att Voltaire möjligen högg i sten när han utnämnde kristendomen till den blodigaste religionen.

Argus tänker sig att syrakastaren, något sent påtänkt kanske, funderar;

När jag utförde mitt dåd, anade jag föga,
att det skulle utkrävas hämnd, öga för öga,
men nu får jag stå mitt kast
och med blindhet betala vad som läggs mig till last.


Ja, principen measure for measure är för den enkla hjärnan ljuv,
hugg bara händerna av den som är en tjuv,
sen kan han inte stjäla mer
och ingen honom som brottsling ser.

All anledning är vad Argus tycker att det finns att minnas Mahatma Gandhis synpunkt(sic) på vedergällningsprincipen ;

An eye for an eye makes the whole world blind

Än sa han si och än sa han så.....

 Försvaret klarar inte att värna Sverige, säger försvarsminister Tolgfors, fast om det är värst mycket att värna kan man ju med Johan Glans fråga sig.

Försvarsminister Tolgfors skriver den 7:e november i DN att försvaret inte klarar att  värna Sverige. Den 20:e november trumpetar han dock i samma medium ut att  vi är redo att försvara inte bara oss själva utan också våra nordiska grannländer. Argus har något svårt att fatta detta, men medger att han finner det fascinerande att leva i ett land där den simpla logiken inte  lägger sordin på politikernas bålda uttalanden.

Kanske tänker ministern ungefär så här, vad vet väl fåvitske Argus;

Jag måste säga till mitt försvar,
att så länge vi har några kulor kvar,
så står vi i fasta uti tron
och släpper ingen djävul över bron.

Om vi så ska slåss på egen hand,
ska vi försvara Danmark, Norge och Finland
och när vi sålunda frälst hela Norden,
ska ärat vårt namn flyga över jorden.
 
Ja, än säger jag si och än säger jag så
och inte vet jag hur det ska gå,
med försvaret av vårt land och rike,
kanske försvinner vi förvirringens gyttjiga dike.

Bättre förr....

Argus spanare herr Öyvind har sänt in detta ord i rättan tid och den som inte kan avhålla sig från att dela med sig till en sanningstörstande allmänhet är Argus.

Argus tänkar sig att herr insändaren funderar vidare;

Javisst var det mycket bättre förr,
när kvinnan stannade innanför hemmets dörr,
och stog vid spisen och födde barn
och byxorna i samhället bars av karln.

Fast nu är det inte säkert att man kan,
veta vem som är kvinna eller man,
ty könet kan bytas, lätt som en plätt,
ja numera har vi faktiskt bytesrätt.





Happy Birthday, Francois.

 Födelsedagsbarnet.

Något försenad ( sin vana trogen, Metusalems anm.) uppmärksammar Argus sin gamle, numera tyvärr bortgångne vän Francois Marie Arouets, mer känd som Francois Voltaire, födelsedag den 21 november. han skulle igår fyllt 314 år men gick som sagt var bort i förtid, endast 84 år gammal.
Voltaire, som han kom att kallas av kreti såväl som pleti, var den kanske den förste att i sitt författarskap tillämpa Rene Descartes distinktion mellan tro och vetande, dogmer och sanning, i praktiken.

Eftersom Voltaire är en man, mycket väl förmögen att föra sin egen ( och andras ) talan låter Argus honom här göra det;

Jag delar inte din åsikt, men jag är beredd att gå i döden för att försvara din rätt att hävda den. ( En åsikt som tyvärr ännu inte delas av alla, men med tanke på att Aristoteles distinktion mellan vad som är falskt respektive sant ; Att säga om det som icke är att det är och om det som är att det icke är, är falskt, medan att säga om det som icke är att det icke är och om det som är att det är, är sant, ännu inte slagit rot får man i vissa sammanhang tydligen ge sig till tåls, Argus anm.)

Vanlig sunt förnuft är inte särskilt vanligt.

Det är farligt att ha rätt när staten har fel.

Kristendomen är den löjligaste, mest absurda och blodiga religion som någonsin infekterat världen. ( Åja, käre Francois några konkurrenter finns det allt, Argus anm.)

En filosof utan sanningskärlek är bara en politiker.

Gud är en komiker som uppträder för en publik som är för rädd för att skratta.

I penningfrågor har alla samma religion.

Att vara skeptisk är inget behagligt tillstånd, men att vara säker är ett absurt.

Människor använder orden för att dölja tankarna.

Bara dina vänner stjäl dina böcker.

Ett bra citat bevisar ingenting.

Dagens (halva) sanning.




 Typisk snattande svensk.

Dagens Nyheter skriver i sin krypande  iver att framstå som Sveriges antirasistiska samvete och vara så politiskt korrekta som möjligt, oavsett hur mycket sanning som måste offras på detta altare, att "svenskarna" är "bäst" i Norden på butiksstölder.  Inte ens en säkerhetschefs yttrande; Vi är mer på samma nivå som östeuropa, får reportern att vakna upp ur sin intellektuella koma. Kan det faktum att Sverige numera hyser en stor del av det tidigare östeuropas befolkning och att de möjligen kan ha tagit med sig en del av sina shoppingvanor möjligen spela in.

För en tid sedan trumpetade tidningen ut på DN.se ; Svenskarna begår de flesta brotten.  Rubriken försvann snart då någon å huvudets vägnar bättre bemedlad påpekat att om något som statistisk korrelation  existerade borde detta vara självklart eftersom de, ännu så länge, utgör 85 % av befoklningen.

Det är tråkigt, för att uttrycka saken på eufemismsvenska, att DN lånar sig till halvsanningar i sammanhang där det kunde uppfattas som att de erkände att invandringen kan skapa problem, om de skrev sanningen, hela sanningen ( och inget annat än sanningen.)

Argus tänker sig att chef redaktören stolt basunerar;

Här kommer Daqens halva sanning,
om den tjuvaktige Svensson,
och hans ohederliga handling,
för vi vill inte vara dom som,

med sanningen är alltför pedantiska,
och ställer till bekymmer och besvär,
för dem som t.ex. talar bulgariska,
men numera vistas här.

Eufemia.

En polisman i Skåne har ertappats med att på arbetstid ha porrsurfat och besökt minst 33 siter med pornografiskt innehåll.  Han stoltserar nu med der svenska rekordet i porrsurfning för poliser, vilket nog inte var alldeles lätt att slå (Argus anm.) Polisen riskerar i värsta fall löneavdrag, eftersom det tydligen inte betraktas som ett brott för statliga tjänstemän att lura svenska skattebetalare.
Det som Argus i sammanhanget mer fascineras av är emellertid polisens motiv för sitt handlande, han har som han utrycker saken drabbats av "arbetsrelaterad nyfikenhet". 
Denna förskönande omskrivning eller eufemism kommer att tillhöra de svenska klassikerna på området i samma viktklass som kalhygge som förvandlades föryngringsyta och städaren som avancerade till lokalvårdare och nådde toppen som hygientekniker.

 Argus tillägnar denne och alla andra eufemister detta lilla opus;

 I Sverige har vi så svårt att nämna saker vid deras rätta namn,
så därför tar vi till en eufemism ibland.
Den som vill bli inbäddad i de sköna omskrivningarnas famn,
har sannerligen kommit till rätt land.

Vår tillvaro känns ju så mycket lättare då,
vi slipper vara så klara och rakt på sak,
fast till syvende och sist är det ju  ändå så,
att hur man än vrider orden och sig har man ändan bak.









Blandat ( men gott?)

                                                                                                                   
                                                                                                                                                   
    

 Filmen visar, bl.a, Argus under
 utövande av hans favoritsport, stavgång.


Tidningen Metro medddelar att äldre och sjuka är heta objekt för teknikindustrin.
Argus som med råge uppfyller dessa kriterier är väl därför att betrakta som red hot.


Argus funderar;            

Att bli gammal och sjuk är inte så gott,
men för industrin är man ändå hot,
så även som äldst i sin släkt.
är man, som komsument, ett attraktivt objekt.


 You`ll sue me and I´ll sue you.

DN skriver att den turkiska staden Batmans borgmästare beslutat att stämma filmbolag och regissör
ansvariga för filmen med samma namn för namnplagiat. 
Detta verkar vara något sent påtänkt eftersom lappen fladdrat omkring sen trettiotalet.
Premiären av den senaste filmen ska enligt borgmästaren framkallat ökad " känslomässig stress"
och lett till ett ökat antal mord och självmord. Varför någon bosatt i Batman skulle behöva ytterligare
incitament för att ta livet av sig framkommer inte.


Argus antar att borgmästaren "tänker" i följande banor;

Inte ska den där jädra Batman
komma och stjäla vårt namn,
nej skärper sig inte Läderlappen,
ska vi ge honom på läppen.


Botemedel mot cellskräck?



Metro meddelar också att en man som dömts till åtta månaders fängelse
har sökt nåd hos regeringen eftersom han har cellskräck, vilket visar visheten i
det amerikanska talesättet ; If you can´t do the time, don´t do the crime.

Kanske funderar brottslingen i eftertankens kranka blekhet;
Tänk att sitta , kväll efter kväll,
ensam i en dyster cell,
nej aldrig, aldrig hade jag väl trott
att de skulle bli så dyra,
pengarna jag snott.



 Prisbelönt byggnad; Kalmars nya konstmuseum, Svarta Lådan.

Sveriges främsta arkitekturpris har gått till männen bakom Kalmars nya konstmuseum, i folkmun döpt till Svarta Lådan.
En byggnad som enligt DN väcker känslor, något som arkitekterna säger sig gilla, vilket gör Argus något osäker på skaparnas förankring i verkligheten.


Tja, mycket av dagens bebyggelse
är för många en styggelse,
tänk om någon som ritade så illa,
skulle rita din villa?

Lonely George eller festina lente.

 Denna, starkt pornografiska,film har vistats för George, dock utan att väcka hans lustar.


Jättesköldpaddan Lonely George, bosatt på Galapagosön Pinta, den siste manlige representanten för sin art på ön och i sin gyllene medelålder, 72 år, har inte visat något intresse för det täcka könet* på 36 år.

Denna georgska egenhet gör att arten riskerar att försvinna från ön, varför försök har gjorts  att få George att åter pilskna till. Och si,  lockad av den mest förföriska sköldpaddsdam som kunde hittas, gav sig George i kast med uppgiften och ett antal ägg har, lagom till Fars dag, blivit resultatet.

Argus tänker sig att George ägnar den stressande  arten Homo Sapiens följande tankar;

Ja,  människorna har alltid så himla brått,
när de ska  producera smått.
Men nåt skönare än att festina lente,
när man ska till, det vet jag inte.

Det gäller att liksom suga på karamellen,
när man gör en dam på smällen,
vi sköldpaddor lever vårt liv stillsamt
och älskar att skynda långsamt.

*Om honorna tillhör det täcka(vackra) könet måste ju hannarna och därmed George, med logisk obönhörlighet tillhöra det motsatta, d.v.s. otäcka könet.  Är detta månne en bidragnde orsak till Georges predikament?


 George njutande av lugnet innan de äktenskapliga plikterna tog över.

Business is war.

 Tchadsjön, en av världens största sjöar när den upptäcktes av europeer 1823 och vattenkälla för 20 miljoner människor, har nu krympt till en tiondel av sin ursprungliga storlek. Bilderna visar förändringen mellan 1972 och 2007. Med ytterligare bidrag i form av koldioxid från jätten Kina till biosfären lär den snart vara helt avdunstad.

Kina som förfogar över världens största kolreserver och till 70 % är beroende av dem för sin energiförsörjning, mot 30 % i övriga världen, vägrar att acceptera minskningar av utsläppen och anser att det istället är västvärlden som ska stå för notan, uppgående till det blygsamma beloppet tvåtusen miljarder kronor om året. Motiveringen är att väst hitintills varit de största miljöbovarna.
Landet är alltså berett att åtgärda sina utsläpp om väst står för fiolerna, en metodik som en organisation med rötter i Italien och huvudsakligen verksam i USA för sina offer skulle förklarat som ; We´re giving you an offer(sic) you can´t refuse.
Detta får nog uppfattas som en varningssignal om vad som väntar när giganterna ska göra upp om vem som ska ta konsekvenser och kostnader för att jordklotet ska överleva. I Kina startas f.ö. ett nytt kolkraftverk varje vecka och någon vision om någon annan energikälla under de närmaste decennierna finns inte hos landets ledning. Huvudsaken är att den ekonomiska utvecklingen inte stoppas, framhåller man där.

Argus tänker sig att någon av makthavarna, folkrepublikan eller vad titeln nu kan vara, å det bestämdaste framhåller;


Nej, här i folkrepliken Kina har vi inte som mål,
att för biosfärens skull sluta använda kol,
vi vill fortsätta förorena vår miljö,

om så varenda människa ska dö.


Man får räkna med lite spill,
and to live you have to kill
om nu väst tycker våra utsläpp är så fatala,
kan väl dom ställa upp och betala?

To end all wars.

 Mänsklighetens yppersta prestation på konfliktlösningens område.

Idag är det 90 år sen första världskriget slutade, kriget som skulle göra slut på alla krig. Tyvärr avslutades kriget med Versaillesfördraget, vars grundläggande "tanke" var att straffa Tyskland så hårt som möjlligt. Efter andra världskrigets förödelse var mänskligheten mer luttrad och idén om det sista kriget skrinlagd, vilket visar att hämndbegär inte är någon särskilt fruktbärande känsla.
I det första världskriget offrades omkring 13 miljoner människor på idiotins altare, en notering som med god marginal överträffades i det andra, då mänskligheten med sin samlade intelligens och välvilja lyckades ta död på över 60 miljoner artfränder.
En förklaring till denna framgång är förstås den tekniska utvecklingen om vilken Albert Einstein säger; Tekniska framsteg är som en yxa i händerna på en kriminell galning.
Han påpekar vidare; Det är inte känt med vilka vapen det tredje världskriget kommer att utkämpas, men det fjärde kommer att utkämpas med stenar och pinnar.

Sticky fingers.

 Bengt som hade djävulska smärtor i sin fot, blev hemskickad från vårdcentralen med en burk värktabletter och ordinationen att sluta röka. Två dagar senare uppsökte han akutmottagningen på ett sjukhus i Norrköping, men blev hemskickad också därifrån, trots att läkarna inte kunde hitta någon puls alls i benet. Bengt remitterade sig själv till kärlkirurgen, som fann en blodpropp i foten. Blodproppen hade nu hunnit hårdna så att den inte gick att lösa upp och amputation var enda utvägen.
Hade jag frågat vaktmästaren på sjukhuset hade han ju förstått direkt att det var något allvarligt fel,säger Bengt och så sant som det är sagt kan det nog vara, lägger Argus till.


Argus ska åter läggas på operationsbordet, denna gång för att renovera en axel som under millenniernas gång blivit något sliten. Efter sin senast genomlidna operation och påföljande sjukhusvistelse är Argus, diplomatiskt uttryckt, en smula skeptisk, både till svensk sjukhuspersonals kunnade och vilja att med sitt eventuella kunnande utföra sitt jobb.

Argus entusiasm stegras inte det allra minsta av en artikel i DN som beskriver hur 20 % av de skattemedel som går till sjukvården används för kompensera för felbehandlingar. Ett fall som omnämns är när ett "försvunnet" kommatecken medför "att patienten fick för för hög dos av medicinen." ( Närmare bestämt 10 gånger för hög dos, Argus anm.) Enligt SKL hade 11,3 ( obs! kommat, Argus anm.) % av de patienter som var inlagda på sjukhus i maj drabbats av infektion.
Socialstyrelsen meddelar prompt, att det inte går att få fram hur många som riskerar att bli sjukare eller dö av vårdens misstag.
 
DN berättar vidare om en tonåring som fick fel tand utdragen och en kvinna vars man råkat synnerligen illa ut i kontakten med vården säger i artikeln;
Vi är glada att han trots allt överlevt, och det är väl ungefär där Argus förhoppningar stannar.

Lätt inspirerad av Donny Osmond tänker sig Argus att kirurgen efter avslutad arbetsdag och bacillspridning, förnöjt gnolar( i duschen

Fem smutsiga små fingrar,
har jag haft i en patient
så går det nästan alltid,
ja det är så lätt hänt,
varför ska patienten sörja,
över denna synd ibland,
det finns det som värre är
än en smutsig doktorshand
( och en felaktigt utdragen tand, Argus anm.)

Möjligt är att de svenska läkarna tagit ordspråket ; Ingen blir en bra läkare innan han fyllt en kyrkogård, litet väl ad notam.

What´s that gun you´re toting...

 Att inte ens de som borde kunna klara att handskas med vapen,polisen, gör det, framgår här. Att lägga märke till är publikens oro när ett automatvapen plockas fram.

En åttaårig pojke i USA sköt ihjäl sig när han fick provskjuta en kulsprutepistol på en vapenmässa i USA. Med tanke på att många vuxna idag knappt har en motorik och koordinationsförmåga som gör dem lämpliga som bilförare och ännu mindre att handskas med skjutvapen, kan det tyckas en aning oövertänkt att låta ett barn göra det.
Men vi människor tycker ju inte alltid likadant, något som kostade denne pojke livet.

All anledning är det Argus som tycker att det finns att citera P.F. Sloans Eve of Destruction;
You are old enough to kill, but not for voting,
tell me what´s that gun you´re toting.

Apropå vapen kan det vara värt att hålla romarnas uttryck ; Vulnerant omnes, ultima necat , alla sårar, det sista dödar, i minnet.

Oh, the times they are a-changing.

 Scener från medborgarrättskampen på 60-talet. Alan Parkers Mississippi Burning med Gene Hackman och Willem Dafoe.

143 år efter det amerikanska inbördeskriget, 44 år efter medborgar och rösträttslagen och 40 år efter mordet på Martin Luther King har USA fått en färgad president, så tiderna förändras, om än ibland långsamt.

Argus är det som med anledning av detta historiska ögonblick inte kan avhålla sig från att rimma som följer;
 
Ja, alla efter makten törstar
och de sista ska en gång bli de första.
Får tiden bara ha sin gång,
kommer , om än väntan känns lång,

slaven att befrias från the ball and chain
och  Mr. Barrack besegra John McCain,
detta är en sådan dag
då man känner historiens vingars slag.


Apropå blindhet inför framtiden kan följande gåta, framförd av Gene Hackman i ovannämnda film vara värd att hålla i minnet;
What has four eyes (i:n), but can´t see? Mississippi







Polisen som mitt i gatan står.

 Här ses några amerikanska kollegor som också snöpligen misslyckas i sin tjänsteutövning, så kungadu, f´låt kungadömets väktare är, tyvärr, inte unika.

Trafikpolisen i Östersund bestämde sig i helgen för att anordna en fartkontroll och efter att ha fått hjälp med påklädningen gav sig styrkan iväg. På 45 minuter lyckades man gripa 12 fartsyndare, alla dock felaktigt eftersom polisen inte visste vilken hastighetsbegränsning som råder på sträckan. Det är så vist ordnat att det under röda dagar och dagar före röd dag råder en begränsning på 50 km/tim, det är endast under svarta dagar ( vilka tyvärr utgör den stora majoriteten, Argus anm) som hastigheten inte får överskrida 30 km/t.

Argus tänker sig att en förvirrad konstapel funderar;

Ja, det är så många regler och lagar
och röda och svarta dagar
hur ska man kan hålla reda på allt,
när chefen oss befallt

att ge oss ut och fånga bilister,
ett jobb som dessutom himla trist är,
 särskilt när de kör som Alla helgon,
denna dag som är en afton.

P.S. Enligt polisen skulle misstaget ha berott på "den mänskliga faktorn", så den som i likhet med Argus länge undrat vad denna gåtfulla faktor egentligen består i har nu fått svaret ; den består i dumhet. D.S.

Reevolution.

 Filmen visar framställning av pornografisk film, en redan  under stenåldern populär genre.  Eftersom genren behållit sitt grepp om många tittare, kan man fråga sig om utvecklingen egentligen har kommit särskilt långt.

En man som kallar sig grön anarkist eller primitivist intervjuas i Sv.D. Han hävdar att vi är på väg mot en katastrof p.g.a människans exploatering av jorden, vilket han antagligen har alldeles rätt i. Botemedlet mot denna ragnarök skulle enligt denne fritänkare vara att mänskligheten återvände till ett liv på stenåldersnivå. ( I och för sig är det bara en tidsfråga innan resterna av världens nuvarande population på 6,5 miljoner människor tvingas leva på denna nivå, Argus anm.)
Mannen bor av och till i en liten stuga i skogen, men kan vid kall väderlek tänka sig att flytta in till någon av sina vänner i stan för att där åtnjuta den civilisationens välsignelse som går under namnet centralvärme.
Han bär med sig sin mp3-spelare och mobiltelefon, vilket visar att det inte alltid är lika enkelt att leva som man lär.

Lätt inspirerad av Gustaf Fröding rimmar Argus till denne ( och alla andra ) eskapisters  ära ;

Jag ville jag vore en stenåldersman,
långt bort från vår civilisation,
då skulle jag visa att jag kan
klara mig på egen hand
och slippa denna alienation.

Ja, jag känner mig så främmande här
med alla moderna prylar
som mp3-spelare och sånt där,
som bara är till besvär,
usch och ve för t.ex. freestylar.*

Apropå stenåldern kan det vara värt att hålla i sitt, eventuellt förekommande, minne vad Red Top sa om epoken;
Om stenåldersbarnen hade lytt sina föräldrar, hade vi fortfarande levt i stenåldern.



* Argus tillämpar här det uttal som användes under denna epok.