Den gyllene paddan och det gröna berget.

 Monteverde, det gröna berget, en gång helt inhöljt i fuktig dimma.

År 1987 fanns ännu några hundra exemplar kvar av den gyllene paddan på den enda plats på jorden som var så fuktig att de kunde leva där, Monteverde i Costa Ricas regnskog, där de under några veckor samlades för att reproducera sin art.
Två år senare sågs en ensam hanne förgäves vänta på en partner  och år 1990 var även han borta.
Den fuktiga miljö och de vattenpölar de var beroende av för att föröka sig, fanns inte längre kvar. Arten är kanske det tydligaste exemplet på att när klimatförändringarna nått en viss nivå, går utrotningen av en art oerhört snabbt och i fallet drar de andra med sig.

Ormar som var beroende av den gyllene paddan och andra grodor som bytesdjur minskade i antal liksom mayafolkets och aztekernas urgamla ceremoniella symbol, världens vackraste fågel, quetzalen. Den gyllen paddan är dock långt ifrån ensam om sitt öde, sedan 1987 har 67 % av de 110 arterna i släktet amfibier försvunnit från det gröna berget. Sedan 70-talet har temperaturen på Monteverde stigit 18 gånger snabbare än genomsnittet för hela Sydamerikas regnskog.
Dit inga avverkningsmaskiner eller gevärskulor når, når koldioxiden. *


Argus tänker sig att den siste förträdaren för den vackra paddan när han, förgäves, satt och väntade på en partner funderade;

Vi paddor hade det så bra här på berget i Costa Rica,
men nu har vår art slutligen fått ge vika,
en annan art, yngre och mera knäpp,
har dödat vår miljö och oss med sina utsläpp.

Men tar jag inte fel,
så lever den farligt för egen del,
fastän tålig som en kackerlacka,
får den inför hotet också backa.


 



 Bufo periglenes, den gyllene paddan.

Argus erinrar sig åter Jerry Adlers ord; Det enda botemedlet mot växthuseffekten är att mänskligheten håller andan en halvtimme.

* Källa ; Andreas Malm Det är vår bestämda uppfattning att om ingenting görs nu kommer det att vara försent.

A farewell to arms.

 En av stockholmspolisens infiltrerande vapenhandlare på väg till polisens vapenverkstad  efter en lyckad inköpsrunda.

Stockholmspolisen ska sluta köpa vapen från kriminella och därmed ekonomiskt stödja fortsatta illegala aktiviter. (Ett av polisens vapeninköp gav ett tillskott till de jugoslaviska banditernas kassa på 80 000 kr.) Att något annat skulle bli resultatet av detta entrepenörskap tror Argus inte att den mest naive har någon förhoppning om.
" Det är som jag uppfattar det ingen slump utan föjden av en ändrad polis"...f´låt policy ska det vara, Argus anm., säger en pensionerad polismästare och det är ju trösterikt att att få veta att det ligger någon form av tankeverksamhet bakom polisens agerande.

Polisen "garanterar" vidare att inga  tjänste- eller beslagtagna vapen längre är på så att säga fri fot utan numera vederbörligen inlåsta i polisens vapenverkstad.

Chefen för länskriminalen försöker redogöra för sin syn på saken - " Ja, generellt är det ingen bra arbetsmetod, det är min bedömning. Men det är klart man kan aldrig säga aldrig." ( Vilket man i för sig kan, men kanske inte ska, Argus anm.) Hon visar här upp ungefär samma flexibla inställning till principiellt tänkande som Groucho Marx som säger; De här är mina principer, dem rubbar jag inte på och gillar ni dem inte så har jag andra.

Argus tänker sig att verkmästaren på polisens vapenverkstad bekymrat klagar;

Nu har vi så många vapen köpt in,
men ojojoj, vilket svinn!
Jag kan inte inte hitta nån kalasjnikov,
fast vi av juggarna tjacka tolv!

Och inte för mitt liv,
kan jag hitta en enda kniv,
vafan har dom blivit av,
har dom knyckts av nån jugoslav?


Argus i underlandet.

 Alices resa in i underlandet, spökligt ackompanjerad av Jefferson Airplane.

Argus blir i takt med stigande ålder allt skröpligare, vilket med logisk obönhörlighet medför att han tvingas till allt regelbundnare kontakter med den sinnesförvirrade institution som går under namnet svensk sjukvård. Det senaste/sista, stryk ej önskvärt alternativ,seklet, är det en axel som har besvärat sin innehavare.

Efter läkarbesök och röntgenundersökning får Argus, senare än om sider, beskedet att en operation av axeln är nödvändig men att väntetiden för en sådan är fem månader. Eftersom axeln p.g.a. sitt beklagansvärda tillstånd har benägenheten att tillfoga sin innehavare avsevärda smärtor, tyckte Argus att denna tidpunkt verkade något avlägsen. Genom vårdgarantin lyckades han dock förkorta väntetiden i och med att han får en tid på XXXXX Närsjukhus, närbeläget för dem som bor i XXXXX, tyvärr råkar Argus husera en bra bit söderut, där det växer äpplen, men han biter i det sura detsamma och accepterar operationstiden.

Under det förberedande besöket hos läkaren får Argus veta att hans blodtryck är för högt ( möjligen framkallat av Argus täta kontakter med svensk sjukvård, Argus anm.) varför operationen så att läggs på is en tid, under vilken  Argus ska äta blodtryckssänkande medicin.
Efter samtalet med läkaren besöker huvudrollsinnehavaren i detta, hitintills, oblodiga drama den s.k. patientkoordinatorn, en titel som antyder att det är en person som har någorlunda klart för sig vad, i detta fallet hon, sysslar med. Hon lovar återkomma med en skriftlig kallelse till operationen inom en vecka.
Dagarna är det som går och med bred marginal överskrider denna tidpunkt, varför Argus ringer upp, efter fåfänga försök att maila befattningshavaren, fåfänga p.g.a. att mailadressen var felaktig. Under samtalet framgår det att hon alldeles lyckas glömma gamle Argus, efter det att hon som hon uttryckte saken blivit klappad på axeln av någon som ville något ( och därmed förmodligen fått sin tankebana rubbad, Argus anm.)

Sorgesamt nog visar det sig att den läkare som till äventyrs ( och här ska ordet äventyr uppfattas bokstavligt ), ska operera Argus var utrustad med ungefär samma mentala kapacitet som förut nämnda befattningshavare, då han en tid efter besöket ringer upp Argus och ber att få veta vad som diskuterades vid besöket.

Dessa och en rad andra händelser, Argus har förut berättat om läkaren som inte kunde tänka, får Argus att tänka på Lewis Carrolls skildring av Alices resa till landet där logik och sunt förnuft har övergetts till förmån för andra sätt att betrakta verkligheten.

Möjligen mot bättre vetande hoppas Argus att ( en eventuell ) operation ändå ska avlöpa så väl som möjligt. Lyckligtvis kommer Argus inte att vara helt nedsövd under operationen, vilket i någon mån minskar risken för att fel axel opereras.


I Alices underland av Lewis Carroll,
spelade förnuftet en underordnad roll,*
och, ursäkta om Argus låter hård,
det gör det också inom vår vård.

Så är du inte väldigt frisk,
så löper du en väldig risk,
att råka så pass illa ut,
att du får föras in akut.

Argus är fullt medveten om att detta rim, s.m.s, haltar en aning, men han åberopar här ( och i alla andra liknande sammanhang) sin Poetic License, utfärdad av William Shakespeare den 1 april 1616 i Stratford-upon-Avon.

Back in time!

Bakåtsträvare?

Denna kväll upptäckte Argus att han p.g.a. övergången till vintertid hade fått en hel timme till godo och glad var det han som blev för det. Vid hans höga ålder är varje stund som skänks något att vara tacksam för.
Full av kreativa idéer ( galna infall, Metusalems anm. ) som Argus alltid är föddes hos honom den revolutionerande tanken att ställa tillbaka klockan en timme varje dygn och eftersom tiden ändå är en godtycklig mänsklig konstruktion skulle vi kunna göra detta utan att våldföra oss på naturen. På detta sätt skulle vi ju alla utan en massa motionerande och hälsokost förlänga våra liv. På 24 dygn skulle vi så att säga få ett på köpet! I synnerhet skulle Argus föryngras och det börjar bli en process som brådskar.

Lätt inspirerad av Marcel Proust rimmar Argus;

Vår tideräkning är linjär
och vår framtid allt kortare här,
aldrig får vi tillbaka en liten stund,
inte ens en enda sekund.

Av flydda och lyckliga dar
finns i bästa fall bara minnen kvar,
tänk om vi kunde vrida tiden tillbaka
och åter känna doften av samma kaka.
 
För övrigt har Argus samma inställning till begreppet tid som, den numera bortgångne, kyrkofadern och vännen Augustinus;
Om ingen frågar mig vet jag vad tid är, men om någon frågar mig det vet jag det inte. 


Big, bigger and biggest.

 En gammaldags blygsam Big Mac.

Att utvecklingen ständigt går framåt och att människan  använder sin fantasi och, i förekommande fall intelligens, åt att ständigt uppfinna och konstruera  nya nyttigheter för att föra oss ännu ett steg närmare lycksalighetens rike bevisas inte minst av hamburgarnas evolution. Från de ynkliga små Big Macarna, har utvecklingen nu, via burgaren Atlas nått fram till skapelsens krona bland burgare, Belly-Bruisern som med sina modiga 22 kilo lär kunna tillfredställa den mest hängivne gourmand.

 Den något mer potenta Atlasburgaren, ett viktigt steg i västerlandets försök att äta ihjäl sig.

Argus tänker sig att den hängivne burgerslukaren funderar;

De säger att man blir fet av Big Mac,
men det tror jag är bara snack
och vem vill förresten vara smal 
och utan burgare lida helvetiska kval

vill man äta sig riktigt mätt,
får man väl stå ut med lite fett,
tacka vet jag mitt happy meal,
det kallar jag kulinarisk stil!




 Toppen ( hitintills) på näringskedjan.

Apropå hamburgare är det David Letterman som Argus inte kan underlåta att citera;
En restaurang i Florida serverar en hamburgare som kostar hundra dollar. Inkluderat i priset får du också en liten mössa med texten, " Jag är en idiot."
  

Prisat vare snuset!

 Att även snusandet har sina risker visar denna skrämmande video,som därför för säkerhets skull avslutas med en varningstext, avsedd för mindre intellektuellt bemedlade, à la Socialstyrelsen.

Argus hyser som bekant ingen större aktning för de kriminellas intellektuella eller andra resurser, men får man leva tillräckligt (?) länge, vilket Argus också som bekant gjort, så får man förr eller senare uppleva att alla regler har åtminstone ett undantag.
Det är inte utan att Argus känner ett visst mått av förståelse för de banditer som, i strid mot gällande bestämmelser, gav sig själva tillträde till snusfabriken i Vårgårda och därstädes tillägnade sig ett parti snus omfattande inte mindre än 444 stockar = 4440 dosor.
Anledningen till Argus förståelse för handlingen är det ohemula pris som denna för livskvaliteten oundgängliga vara, på grund av ett på gränsen till kriminellt skattetryck, betingar.

Argus uppstämmer denna lilla homage till snuset;

Vad vore väl livet utan snus?
Det skänker oss ett behagligt rus,
att lindra våra kval
i denna jämmerdal.

Förutan denna drog,
vi under isen låg,
men med den är vi förnöjda och alerta,
i sanning en lisa mot livets smärta.

Som en ökenvandring är tillvaron utan denna stimulans,
men med densamma är livet  på rosor en dans!
Tack vår Herre, så filantropisk och vis,
för att du givit oss denna pris.

All anledning finner Argus att citera Pippi Långstrump i hennes världsberömda uttalande;
Utan snus i trettio dagar, försmäktar vi på denna ö.

Inter pocula.

 Förre statsministern talar, något osammanhängande, till det svenska folket.

Ryktet har nått Argus att vår regent  var något berörd av starka drycker när han utalade sig om den svenska vargstammens väl och ve ( i synnerhet det senare), vilket möjligen kan vara en förklaring till, men knappast någon ursäkt för, vad han hade att säga.

Ett par andra potentäter som också tittat för djupt i pokalen är förre svenske statsministern och socialisten, numera godsägaren, Göran Persson och den österrikiske partiledaren Jörg Haider.
Pär Nuder berättar om den gode godsägaren att han under sin tid som statsminister efter en glad kväll i badhuset på Harpsund var  ute och cyklade, den här gången i bokstavlig bemärkelse, körde rakt in i ett vändkors och bröt ett nyckelben.

Jörg Haider hade ett 1,8 promille alkohol i blodet och överskred hastighetsbegränsningen med 42/km  i timmen när han körde ihjäl sig.

DN redovisar en undersökning som, på nytt, visar att hjärnan krymper vid alkoholintag och är man då av naturen inte från början  utrustad med särskilt stor hjärnvolym ( ingen nämnd och ingen glömd ) bör man kanske vara försiktig med "livets vatten."


Argus tänker sig att potentäterna vid sina samkväm uppstämmer ungefär följande lovsång till Bacchus;

Välkomna till vårt möte och skål,
ni ska vi dricka så mycket våra hjärnor tål
och kom ihåg att varje inlägg
stannar här mellan skål och vägg.

Med beslutens kvalitet blir det bara skit,
men vi får  i alla fall vår akvavit,
så alla i denna maktens sal,
töm med glädje er pokal!




Varg i veum?

 Några ännu icke utrotade vargar i fritt tillstånd.


Självaste högste dum... f´låt, domaren ska det vara, i kungadum.., f´låt, kungadömet ska det vara, Sveriges Knug Carl XVI Gustaf har uttalat sig och sagt att den svenska vargstammen måste decimeras. Sammanlagt uppgår de svenska och norska stammarna till totalt ca 150 djur.  År 2003 dödade svenska vargar 129 tamdjur till en kostnad av 0.3 miljoner kronor, en kostnad som staten lätt borde kunna bära, med hänsyn till att anslaget till hovet 2007 var 98 miljoner kronor.

Vår svenske regent ger i uttalandet ett sånt prov på sin blixtrande intelligens, att man kan förstå att han har svårt att få denna ekvation att gå ihop; De äter mycket, det är bara så. Och man måste ju snart, som jag ser det börja beskatta en stam för jag menar- det är bara att räkna på, om de är två nu, då blir det sju nästa år och sen blir det bara.... ( för säkerhets skull avslutar kungen huvudräkningen här, Argus anm.) Om de får hitta sina partners någonstans i skogen så exploderar det.

Argus tänker sig att en företrädare för de svenska Canis Lupus vemodigt diktar;


Nej, lätt är det inte att var varg,
 kungen av Sverige är på oss så arg,

för att vi stjäl från honom  hans mat,

som han vill ha, serverad på silverfat.


Därför vill han oss decimera,

så att vi inte är så många mera,
och rikta mot oss så många skott,
att han kan sova tryggt i sitt slott.

Apropå regenter och deras, i förekommande fall, blixtrande intelligens kan Argus naturligtvis inte avhålla sig från att förtälja (upprepa, Metusalems anm.) följand anekdot om Oscar II.
Kungen befann sig i Göteborg,vitsandets Mekka, och samtalade med en lokal förmåga på området ;
Du är allt blixtrande kvick du, sa kungen, - Ja, blev svaret, blixtrar den ene så åskar den andre.



 

Mens sana?

 En kärnfrisk om än lite kuriös person?


Den österrikiske kidnapparen, våldtäktsmannen och barnamördaren Josef Fritzl som höll sin  dotter inspärrad i en källare i 24 år har förklarats psykiskt frisk. Samma bedömning har vederfarits den svenske våldtäktsmannen och likaså barnamördaren Anders Eklund.
En annan person som tydligen också klarar denna, av samhället tydligen lågt satta ribba, är Cherin Awad som i TV-programmet Halal-tv anser att dödsstraff meddelst stening, en metod som förmodligen  är den mest raffinerade och civiliserade som kan "tänkas" i denna "kultur", för otrohet är rätt.

Med ovanstående i åtanke undrar Argus, som vanligt å det vördnadsfullaste och med djupaste respekt för samhällets regler, lagar och förordningar som har lett oss fram till den förgård till himmelen som vi nu har lyckan att leva i, hur i h-e en person ska bete sig gentemot sina medmänniskor för att inte betraktas som åtminstone något rubbad? Hade Hitler respektive Stalin också passerat det nålsöga som tydligen är lika stort som ginnungagapet?

Argus frestas så starkt att tota ihop denna lilla nidvisa, att han följer Oscars Wildes råd; Enda sättet att bli av med en frestelse är att ge efter för den och ger efter för den;

Ja, Fritzl är vid sina sinnens fulla bruk
och alls inte psykiskt sjuk,
för vad kan vara faderligt snällare,
än att låsa in sin dotter i en källare?

Anders Eklund är också fullt normal,
även om hans hjärna är något skral,
annars hade vi aldrig fått honom fast
och avslöjat hans lilla last.

Friskt och sunt tänker Cherin Awad,
är en kvinna otrogen ska hon bli stenad,
för hon är för sin religion en skam,
(obs! detta gäller förstås inte för en man.)


 Ytterligare en psykiskt välmående person.



Stormy weather II.

 Som bortblåsta?


DN skriver "därför sänkte han räntan" om den svenske riksbankschefen Stefan Ingves vilket får det att framstå som om han skulle ha haft något alternativ när elefanterna dansar. "Vi har drabbats av en finansiell höststorm", säger riksbankschefen om något som mer liknar en orkan.
Än en gång har en finansbubbla spruckit, denna gång med spekulationer på en övermättad amerikansk bostadsmarknad som orsak. 

Argus som befunnit sig i finansiell kris sedan han felspekulerade i tulpaner på 1600-talet, tar dock det hela med knusende ro och inser fördelen med att inte ha värst mycket,( noll, närmare bestämt, Metusalems anm.) kapital att oroa sig för;

Visst känns det ibland lite påvert och trist,
att inte vara en kapitalist,
men om det blir så att den som spar,
till slut får ingenting kvar

då kan det vara lika så gott,
att man inte vant sig leva alltför flott,
utan kan ta situationen, om än instabil,
med upphöjt lugn och stoiskt trankil.

Argus gamle vän, den numera tyvärr bortgångne Lao-Tse sa;
Att ha tillräckligt  är lycka, att ha mer än tillräckligt är olyckligt. Det gäller för allting men särskilt om pengar.
Det är nog ungefär så sant som det är sagt det, instämmer övertecknad.

Skitbra!

 "Konstverket", den fotograferande toalettstolen.

En kvinna som besökte Bonniers konsthall fann till sin fasansfyllda förvåning att hon blivit fotograferad av toalettstolen när hon ägnade sig åt en av de mest privata sysselsättningar en människa kan ägna sig åt.
Det fotograferande "konstverket" uppges vara en samhällskommentar av Elisabeth Charlotte "Pipilotti" Rist. Samtidigt åtalas en man  för sexuellt ofredande efter att ha smygfilmat kvinnor på toaletter i Stockholm, vilket visar att "konsten" legitimerar en del beteenden som inte ses med blida ögon i andra sammanhang.

Det är möjligt att Argus, snabbt tilltagande, ålder gör honom något fördomsfull men det är inte utan att han inför  många yttringar av modern "konst" nostalgiskt drömmer sig tillbaka till den tid då Michelangelo skapade Pietà. (Argus var f.ö. behjälplig med goda råd i samband med verkets tillkomst, Argus anm.)  ( Vilket lyckligtvis inte avsatt några som helst spår hos konstverket, Metusalems anm.)


Möjligen tänker den av en av de sköna konsterna drabbade kvinnan;

Att bli plåtad av Pipilotti Rist,
när man går på toa känns så trist
i fred vill man vara för att faire pipi,
men det skiter hon tydligen i.

Är det förenligt med god etikett,
att fotografera människor på en toalett?
Jag tycker det är en mer civiliserad sed,
att därstädes lämna dem i fred!

 Ett annat utslag av modern skaparglädje, Robert Rauschenbergs get. Otaliga är de sömnlösa nätter Argus ägnat åt att försöka förstå vad konstnären vill säga med sin kreation, men slutligen har han fastnat för tolkningen att konstnären beskriver hur den mänskliga civilisationen, här uttrycksfullt symboliserad med hjälp av ett uttjänt bildäck, liksom gastkramar naturen, minst lika uttrycksfullt symboliserad av en get.
 
Instämma är vad Argus bara kan med Hansrüdi Hess som säger;
Det är med konst som med poker, det är i falskspel de stora pengarna ligger.

Toffelhjälte.

 Rädda Barnens film visar att förbud inte nödvändigtvis behöver vara en verkningsfull åtgärd.

En 36-årig "man"  i Gävle har under fem års tid misshandlat sina fem barn. Som verktyg i denna verksamhet har han bl.a. använt en toffel och en käpp. Möjligen är mannen omedveten om att aga förbjöds i Sverige 1979, kanske befann han sig vid detta tillfälle på annan plats, vad vet väl fåvitske Argus? Det är f.ö. remarkabelt att sådan lagstiftning ska behövas, men som tidigare omnämnde Tacitus sa, ju mer fördärvad staten blir desto fler blir lagarna.

Argus tänker sig att ovannämnde representant för det starkare könet "tänker";

Jag spöar mina barn och ibland min fru,
för, som bekant, den man älskar agar man ju.
Jag vill för dem all min kärlek visa
och på alla sätt dem risa.

En smula kärleksfull tortyr,
visar att jag mig om dem bryr,
och alltid har plats för dem i mitt hjärta,
när jag tillfogar dem såväl psykisk som fysisk smärta.

Och sedan ska de en vacker dag,
tacka mig för hugg och slag,
genom att på min ålders höst,
ge mig en dagsedel som tröst.

Aledning tycker Argus att det finns att instämma med Erin Pizzey;
Barn lär sig våld ( och i en del fall mycket annat av ondo, Argus anm.) i hemmet.

Sidas baksida.

 Här ses Sidapersonal sätta sprätt på lite skattepengar, egentligen avsedda för att bekämpa fattigdomen i världen, men här har man tydligen funnit ett angelägnare användningsområde.

Biståndsorganet Sida bistår årligen sin personal med diverse oundgängliga förnödenheter som julklappar, andra presenter och diverse föda med drygt fem miljoner kronor i s.k. intern representation. Denna summa överstiger vad Sida ger till länder i nöd som Rwanda, Östtimor, Namibia och Bolivia. Jag tycker summan är lite hög, säger generaldirektören, vilket vittnar om ett visst mått av sjukdomsinsikt.

Den som inte kan avhålla sig från följande lilla poem är Argus;

Här på myndigheten Sida,
ska personalen inte behöva lida
under knapphetens kalla stjärna,
 nej, här bjuder vi mer än gärna.
 
Så när skattebetalarna tror
att de skickar sitt bistånd till Östtimor,
eller möjligen till det svältande Rwanda,
ger vi små gåvor till varandra.



Bestar.

Föreningen Djurens Rätt demonstrerar i Stockholm för en lagstiftning mot tidelag och sexuella övergrepp mot djur. Man kan tycka att både en sådan demonstation och lagstiftning verkar onödig, men som världen, och i synnerhet Sverige, ser ut idag kanske föreningen är rätt ute. Argus gamle, men tyvärr sedan en tid bortgångne vän, historieskrivaren Tacitus sa ; Ju mer fördärvad staten är, desto fler är lagarna och Sverige befäster hans exempel.

Landet har redan tidigare haft förbud mot tidelag, på 1700-talet halshöggs och brändes gärningsmannen på bål, det senare gällde tyvärr även offret, vilket visar att svårigheten med distinktionen förbrytare kontra offer inte är en nyhet i svenskt "rätts"väsende.

Den som inte kan avhålla sig från följande nidvisa om de naturens missfoster och olyckshändelser som begår den typen av illdåd är Argus;
 
Fy för hin håle för den sorten av bestar,
som ger sig på får, kor och hästar,
den som våldför sig på försvarslösa djur,
borde för livet förvaras i bur.

Nej aldrig skulle de släppas ut,
förrän deras dagar var slut,
eller, kanske, för att sex med en utsvulten krokodil,
det vore väl att dö med stil?

Utan är vad det inte är att Argus å dessa "människors" vägnar, eftersom de förmodligen inte är kapaba till det själva, rodnande av skam över mänskligheten drar sig till minnes Mark Twains ord;
Människan är det enda djur som kan rodna, och har anledning till det.



What a mess.

 Filmen visar att även svenska lokförare kan brista i uppmärksamhet, denne lyckas göra det genom att ägna sig åt andra, viktigare?, saker än att övervaka tågets framfart mot eventuella hinder.

En amerikansk lokförare har genom att framföra sitt tåg mot rött ljus, förorsakat 25 människors död och att 134 skadades. Det har visat sig att lokföraren var fullt upptagen att skicka s.m.s. och man kan ju inte hinna med allt här i världen. Olyckligtvis/ lyckligtvis, stryk ej önskvärt alternativ, omkom även lokföraren och möjligen sänder han en tanke till händelsen och offren från den plats, osäkert vilken, han nu befinner sig på;


Jag skulle ju bara skicka några sms,

men kolla vilken mess,
för att jag lekte med min mobil,
framstår jag nu som debil.

Det jag vill kolla var,
om mitt lag i ettan låg kvar,
så jag messade min kompis Bill
och 25 människor fick sätta livet till.