Rädda barnen!

 Filmen talar för sig själv ( och ett antal barn som utsatts för "vuxna människors" övergrepp.)



Lika förundrad som beklämd läser Argus om ett antal fall av barnmisshandel , bl.a. en man som använt glödande cigaretter för att tortera ett spädbarn, samt en familj med fem barn, där föräldrarna använt sig av knytnävar,knivar, skohorn, bälten och sparkar för att ge sig på sin avkomma. Anledningen till  att de inte använt fler tillhyggen är förmodligen  att de inte kunnat hitta några.
Barnen är nu mellan 3 och 14 år och det var de äldsta barnen som anmälde den så gott som dagliga misshandel syskonen utsatts för till skolan. Antagligen i syfte att inte särbehandla eller skämma bort det yngsta barnet började föräldrarna misshandla det när barnet var två år.

I den mån det råder brist på svenskfödda personer som ägnar sig åt ovanstående bestialitet, verkar det som om den svenska staten ser till att behovet tillfredsställs genom en omfångsrik import från ett antal av världens soptippar. Argus är medveten om det politiskt inkorrekta i ovanstående påstående, men fakta talar ett annat språk och fakta är, som John Adams påpekade, envisa saker.


Tänka sig!?


Här ville Argus lägga in en bild på en tänkande polis, men någon sådan bild fanns inte på hela världens internet.




Den svenska polisen har återigen tangerat sitt, som Argus hoppades ouppnåeliga rekord i allmänfarlig imbecillitet. Argus har länge misstänkt att det är långtifrån någon  black om foten att vara lite bakom flötet för att för att komma ifråga för anställning inom den svenska offentliga sektorn och när det gäller polisen verkar det vara obligatoriskt.

I Småland dödades en kvinna under en skogspromenad med sin hund. Maken anhölls samma kväll "skäligen misstänkt" för dådet ( efter nästan 40 års äktenskap, två vuxna barn och tre barnbarn ).Den enda anledningen till att "misstankarna" riktades mot mannen tycktes ha varit, att han varit gift med kvinnan. Förmodligen hade polisen hört någonstans att gärningsmannen vid ett mord ofta finns i närkretsen. Detta faktum underlättar arbetet för polisen, varför de gärna hoppas att det gäller i samtliga fall. Därefter hoppade polisen, av bekvämlighet eller dumhet, är svårt att säga över två tankeled ; 1 Är det ett mord som begåtts? 2 Vilka bevis har vi mot maken som pekar ut honom framför någon annan person?.

Samtidigt med obduktionen skickades hårstrån som hittats på den dödas kläder för analys till SKL som fastslår att håren kommer från ett hjortdjur. ( Nu tycker man att varningsklockor borde börja ringa i polishuvudena, har offret möjligen kidnappat ett, just det, kid, men ertappats av hinden som rasande dödat kvinnan?) Nej, till och med för polisen framstår detta som ett osannolikt scenario, varför man efter 13 ( tretton!) månader tillsammans med älgexperter gör en ny analys som förutom att bestämma hårstråna som älghår också visar saliv från älg på offrets kläder. Polisen slår sina kloka huvuden ihop så att det ekar ända från mörka Småland till, om möjligt, ännu mörkare Dalarna.
M.o.d. (D)s. (Mer om detta (Dalarna)senare)

 Familjen säger sig vara förundrad över den häxprocess den dragits in i, vilket visar att inte alla delar Argus verklighetsnära syn på svensk polisiär verksamhet. Argus behöver väl knappast tillägga att en ursäkt från polisens sida till familjen är lika oskönjbar som tecken på intellektuell verksamhet hos samma polis.

Ett extrapris i idioti utdelar Argus till den polischef i Dalarna som i ett mail uppmanar sina anställda att knipa minst 350 bilister före årsskiftet, så att distriktet uppfyller de statistiska målen för verksamheten.  En överordnad tyckte detta var mycket dumt ( inte uppmaningen per se, men att skriva ner den i ett mail till vad som blev allmänt beskådande.)

Men kanske har många poliser, i likhet med en f.d. svensk finansminister, bara otur när de tänker?

Elegi över en förlorad vän.

 Julia i tankar på en av sina favoritviloplatser.

 Den varelse som såg till att Argus vågade sig ut på en promenad emellanåt, trots den uppenbara livsfara detta är förenat med nuförtiden, har gått till sällare jaktmarker. Argus och hennes familj håller henne i ljust minne bevarad och tillägnar hennes blida väsen följande rader;

  Adjö, vår vän och tack för allt,
  plötsligt blev det mera grått och kallt,
  du var så vänlig, mjuk och blid
  och gav oss värme i kylans och ondskans tid.

  Du lever i minnet kvar hos oss,
  som ett i kylan värmande bloss.
  Adjö, vår vän och tack för allt,
  du som gjorde livet mindre kallt.
   

  

 

No country for old men.

  En desillusionerad Tommy Lee Jones läser dagens tidning med rapporter om de senast begångna vansinnesdåden.

I sin lokaltidning läser Argus om en man som dömts till fyra års fängelse och utvisning för våldtäkt på sin tonårsdotter. Rapporterna om meningslösa våldsdåd, mordbränder, våldtäkter och rån tycks dugga allt tätare, i synnerhet i den lokalitet Argus har det tvivelaktiga nöjet att befinna sig.

Det är svårt att säga om detta är ett ålderssymtom hos Argus, eller ett belägg för en faktisk utveckling, men med tanke på att Argus redan varit gammal ett par tusen år och tycker att dagens bestialitet med råge överträffar den medeltida, lutar han åt den senare uppfattningen.
 
Nåväl, utan är vad det inte är att Argus vid läsandet av rapporterna om allsköns sinnesförvirrade dåd minns filmen No country for old men, en film på temat ; ett samhälle som blivit omöjligt att förstå för gamla män.

           Tja, Argus är en gammal man
           född i för länge sen  i ett annat land
           och lite efter sin tid är väl han,
           som inte förstår att tidens tand
            
           på moralen gnager och tär
           och skapar nya seder och bruk,
           att inget som förut är
           i en värld som blir allt mera sjuk.
            
Men möjligen har världen inte förändrats särskilt mycket sen Grekland på 200-talet f.Kr. ett land och en period som Bertrand Russell beskriver som ; Den allmänna förvirringen bidrog till moraliskt förfall, som var ännu mera påtagligt än det intellektuella.
           
           
         
      

 Javier Bardem som den psykopatiske massmördaren Anton Chigurh.

Svineri.

http://www.youtube.com/watch?v=2XT7ROWNk24   Filmen visar ett inslag i Insider och innehåller obehagliga bilder.

Ett antal julbord landet runt kommer att ställas in p.g.a. svininfluensan. Denna nyhet gläder säkert en del grisar som därmed får sitt jordeliv något förlängt. Dock gläds nog ine alla för DN rapporterar om vanvård, eller som det på stålblank svenska heter, djurplågeri, av svenska grisar.

Argus tänker sig att en filosofiskt lagd gris funderar;

Människan vill framstå som så ädel och fin,
men många av dem är riktiga svin
och drar sig inte för att plåga ett djur,
inte särskilt ädelt, eller hur?

Men den som är liten i anden behöver väl känna kontroll
över vilka och hur spelar ingen roll.
Det fanns och finns t.ex. mänskliga nassar,
som betett och beter sig som riktiga grisar.


Abbe, the top cop.

  Abbe, njutande en stunds opi, f´låt otium ska det vara.


Eftersom världen numera befinner sig i ett tillstånd som är bortom all satir, hade Argus, i princip, beslutat sig för att upphöra med dylika skriverier. Hans inställning till principer är dock, i likhet med många politikers, av samma flexibla slag som Groucho Marxs ; Detta är mina principer, de rubbar jag inte på och gillar ni dem inte, har jag andra. Avhålla sig från att skriva en hyllning till narkotikaspanaren Abbe,5, var det dock Argus som var oförmögen till.

Abbe, som i mera officiella sammanhang skall kallas Megadroms Abbot-Ale, har enligt DN på ett år spanat upp narkotika till ett värde av 54 miljoner kronor som våra baltiska vänner,via Stockholms frihamn ( som inte är så fri som balterna möjligen "tänkt") omtänksamt nog, velat berika oss med.
Med denna insats har Abbe antagligen gjort mer för att skydda invånarna i landet än vad ett oräkneligt antal , i drift betydligt dyrare, mänskliga poliser åstadkommit under samma period.

Utan är vad det inte är att Argus tycker Abbe gjort sig förtjänt av ett stort antal köttben och följande homage :

     En flitig narkotikahund
     erbjuds sällan en lugn stund,
     knark kommer det bara mera och mera,
     från dem som inte har något annat att exportera.

     Men den som på en stor del lägger beslag,
     är ingen annan än jag,
     trots detta är min lön ganska så klen,
     i bästa fall ett smarrigt ben.    

    Åter kan Argus konstatera vad alla vet, hunden är människans bästa vän och vad ingen vet, vad människan har gjort för att förtjäna denna vänskap.
     
     
           Abbe, med den polis han har vårdnaden om.