Argus

 F.d. svensk lagstiftande politiker och ovillig skattebetalare.

Argus mor, en numera uråldrig dam och något skröplig, men i sin ungdom en strålande skönhet (vilket dock inte.. avsatt några som helst spår..tack Metusalem, vi kan den där, Argus anm.) behöver på sin ålders höst vård, men drabbas som så många andra av konflikten och skickas hem. I landet har vi ett rättsväsende och en skola som är lytta på gränsen till förlamade.
Dessa sorgesamma fakta utgör inte något hinder för staten att fortsatt kräva in de högsta skatterna i världen för att stoppa in i sitt gigantiska svarta hål.

Argus tillskriver  därför den svenska staten följande poem ( skarpögd och litterat som Argus läsekrets är, spårar den nog ett visst inflytande från en herr Ferlin.)

Folk betalar sin skatt och är snälla,
fast frågan är vad skatten ska gälla
våran sjukvård är klen
och polisen är sen
våran skola den  e' som den e'.

Nu är tillvaron hård,
för den som söker vård
och för den som inte hänger me',
men befolkningen är tyst,
säger inte ett knyst,
vårat Sverige de e' som de e'.

Argus tillerkänner dock de svenska politikerna skicklighet i den konst som den franske statsmannen Jean-Baptiste Colbert beskrev som;
Beskattningens konst är att plocka gåsen på så sätt att man får flest möjliga fjädrar, med minsta möjliga kacklande.

Den numera nöjde finländaren. Den uppmärksamme betraktaren kan möjligen särskilja vissa detaljer i klädseln  som ger en vink om hans svenska bakgrund.



En man som föddes i Sverige råkade vid födseln registreras som finsk medborgare och har nu tillerkänts 3000 kronor i skadestånd. Han har också krävt ersättning för psykisk sveda och värk, vilket han inte fick.
Argus hade möjligen kunnat förstå mannens frustration, som det heter på nusvenska, om förhållandet varit det omvända, då han borde varit berättigad till minst det tiodubbla i ersättning. Mannen verkar nu ha sansat sig och framlever förnöjt sina dagar i Finland.

Argus antar att mannen tänker ungefär så här;

Jag föddes i Sverige, men registrerades som finne,
av detta greps jag av ett sådant ursinne,
att jag krävde ett  skapligt  skadestånd,
men numera har jag återfått mitt förstånd.

Jag  är nöjd med mitt finska genesis
och längtar inte till Ruotsi på något vis,

nej du, min svenske vän,

bytt är bytt och kommer aldrig igen.

Men kanske blir mitt ljusaste minne,
när jag trillar av min, finska, pinne
att jag som pilt sorterades bort
och inte belv av svenskars sort.

 Kejsaren av uthållighet.

En av de djurarter som kommer att försvinna i den ragnarök som människan förorsakar är kejsarpingvinen, en djurart som Argus hyser den allra som största beundran för, bl.a. för dess förmåga att ensam bland alla andra djur uthärda fyra månader utan mat och sol, med ned till 70 graders kyla under den antarktiska vintern. Allt i akt och mening att ruva ett ägg och föra sin art vidare. Detta är en uppvisning i sisu som lämnar människan, möjligen med undantag av den finländska varianten, långt bakom sig.
 
Här följer Argus alltför blygsamma homage till denne uthållighetens kejsare utan kläder;

Här står man utan kläder,
och ruvar sin ättelägg,
i ett tämligen tufft väder,
utan tak och utan vägg.

Fyra månader av mörker och is
är en baggis för en kejsarpingvin,
det sänker oss inte på något vis,
för detta krävs ett mördande svin.

 Argus i tänk...f´låt tankartagen.


Argus som oftast brukar låta som alla gamla griniga gubbar i världen sammantagna, har i dagarna fått nytt hopp om mänsklighetens välvilja och kompetens. Anledningen till detta ljus i mörkret är en Jetmack i hans hemstad. Under sina resor land samt rike kring måste Argus med ( alltför ) jämna mellanrum tanka sin trofasta Rosinante och av ekonomiska ( snålhet, Metusalems anm.) skäl brukar detta ske på Jetmackar.
Vid det senaste tillfället inträffade dock ett missöde, apparaten som har till uppgift att svälja Argus surt förvärvade sekiner utförde beredvilligt denna gärning, men vägrade obstinat att lämna ifrån sig minsta droppe drivmedel.
Sur i sinnet, men torr i tanken fortsatte Argus färden på de få kvarvarande dropparna bensin och skickade vid framkomsten till första bästa dator ett mail till sin hovleverantör Jet. Mailet skickades en söndagkväll och på måndagmorgon kom ett svar med löfte om att undersöka saken. Ett par dagar senare hade Argus kompenserats för sin svidande ekonomiska förlust och glad för det var det Argus som blev.
Skulle den ofantliga offentliga sektorn fungera lika smidigt skulle Argus bli ännu gladare för det.

Utan är det inte att Jet är värda minst en eloge varför Argus rimmar;

Här står man utan bensin

och ingen kvarvarande sekin,

ett bistert slut på vårlig tur.

Klart att man blir sur.

Men si, problemet löstes, lätt som en plätt,
av det eminenta bensinbolaget Jet.
Och just av denna enkla grund,
blir Argus kvar som trofast kund.

                   Förslag till ny uniformsmössa för den svenska polisen.


Den svenska polisen har i samband med mordet på den 10-åriga Engla uppvisat en klantighet som måste vara på gränsen till kriminell.  Mördaren har en lång "karriär"  som sexualbrottsling bakom sig och polisen har fått värdefulla tips om honom. Denna och annan information har inte bearbetats eller förmedlats mellan olika distrikt. Den information som slutligen förmedlades kom från en polis som talade om för mördaren att hans bil fotogaferats, vilket gav gärningsmannen möjlighet att undanröja eventuella spår.
Möjligen, funderar Argus, inskränker sig polisens kompetens till att kontrollera nyktra bilister och vakta fotbollsmatcher. I det förra fallet är kompetensen dock något osäker, i Argus hemkommun underkändes 15 % av proverna p.g.a. mätfel. Det är betydligt mer än 0,2 promille det.
Den svenska polisen har f.ö. tackat nej till en ny uniform med motiveringen att den var "för snäll". Hur en uniform som motsvarar kårens intellektuella kapacitet skulle te sig törs Argus bara hysa mardrömmar om.

Argus tillskriver med anledning av detta lagens långa, men något ostadiga, arm följande poem; 


Inom polisen jobbar vi så diskret
att ingen polis vet vad den andre vet
och ingen som helst information
sprids från station till station.

Detta kallar vi för inre spaning,

ty ingen annan har en aning,

vad, om något, någon annan gör,

eller vem, om någon, vi lagför.

Men tänk om vi fick en annan stass,
som verkligen visade vår klass,
en tuff uniform till varje dumsnut
och en alldeles egen liten dumstrut.

 Dödskyss?

I sin jakt på att utrota andra arter så snabbt som möjligt är nu mänsklighetenh nära att ta kål på grodan, ett djur som överlevt i 360 miljoner år och finns utbredd över en stor del av jorden med omkring 700 arter. En tredjedel av alla grodor förväntas försvinna inom den närmaste framtiden och för att i någon mån kompensera grodorna för detta bortfall har människan, generös som alltid, utsett 2008 till grodans år.


Ja, inte mår man som en prins,
men man får vara glad så länge man finns
och i alla fall av människan vi får
ett alldeles eget år!

Kanske det blir ett av de sista,
för nu står vi högt på den utrotningslista,
som människan skapat för så många djur,
som långt för henne levt i moder Natur.

Det är väl som jag sa till min kompis nyss,
att människan gav oss dödens kyss
när hon förvandlade sig själv till kung och prins 
över allt liv som på jorden finnns.
Det var då det.

 De bär som enligt reklamen ger intagaren en hart när oöverträffbar syn.

I takt med att Argus berömmelse stiger och hans  stjärna (Betelgeuse) nu stigit så nära zenit som möjligt   (utan att (ännu) ramla ner på andra sidan, Metusalems anm.) får han som andra megastjärnor finna sig i att hans namn utnyttjas i kommersialismens ohöljda tjänst.  Det senaste exemplet är en tablett kallad Argus, enligt reklamen gjord på (skandinaviska) blåbär och med en sensationellt god inverkan  på  makula, den gula fläcken i ögat, vilket gör att intagaren blir skarpögd som en hök. Detta har förstås Argus vetat under millennier varför hans intagande av blåbär närmat sig rent mors lilla olleska höjder.
Argus har ännu inte skrivit något om sin mor, men i förbigående kan noteras att hon var en underskön kvinna   ( en egenskap som inte avsatt några som helst spår hos avkomman, Metusalems anm.).

A.n.o.e. ( allt nog och emedan) med viss hjälp av Alice Tegnér och Carl Jonas Love Almqvist diktar Argus ( dikten kan med fördel, ( dock inte av Argus, Metusalems anm.) framföras till melodin Mors lilla Olle.)

Argus på jakt efter blåbär gick,
för att med dessa skärpa sin blick.
Han vet att bären han söker är blå
bara de nu inte vore så små.
 
Kolla  nu noga vad lyser där,
ta mig sjutton ett bär visst det är,
litet är bäret men Argus blir glad
tusen såna till och synen blir bra!

Argus har tänkt emigrera mången gång,
men får nog nu tänka om
och i Sverige stanna kvar
ty blott Sverige svenska blåbär har.
 
 Argus i blåbärsskogen.


 

 Förare med i Göteborg inköpt körkort samt chockskadad passagerare efter en smärre incident.

Idag är det första april och skämten står som spön i backen. I en absurd värld börjar det bli hart när omöjligt att skilja skämt från allvar, men Expressen berättar att man nu kan köpa sitt körkort i Göteborg.
Att döma av de bilister Argus riskerar sin livhanke genom att köra på samma vägar som, verkar det inte bara vara där denna handel förekommer.

Argus tänker sig att en representant för körkortsköparna diktar(inte utan inspirition av Gustaf Fröding);

Jag köpte mitt körkort för pengar,
men kom inte många mil,
i läskiga korsningar och farliga svängar
innan jag kraschat min bil.
 
Den mardrömmen hade besannats,
att en som jag körkort skulle få,
mina pengar borde nog satsats,
på något mindre riskabelt, ändå.
 
För övrigt är det inte utan att Argus håller med den okände tänkare som säger ;
Vår vandring här på jorden är så kort. den börjar när vi är något år gamla och slutar när vi får körkort.