Aftonbladdre...f´låt, Aftonbladet ska det vara, skriver att det finns risk/chans, stryk ej önskvärt alternativ, för att asteroiden Apophis kan träffa jorden år 2036. Om detta kommer att spela någon roll ur mänsklig synpunkt beror förstås på om mänskligheten dessförinnan har hunnit spränga sig själv i luften eller kvävts av värme. Asteroiden är , träffande(sic) nog, döpt efter en egyptisk dödsgud som Argus mycket väl minns från sin ungdom, då han ådagalade(uppvisade, Metusalems anm.) ett visst intresse för gudar. Detta intresse har med millennierna,ömsesidigt, svalnat.
Inspirerad av Nils Ferlin framför Argus följande oefterhärmeliga poem;
Tja, fort går tiden,
i väntan på asteroiden.
Det blir nog ganska tyst i byn,
när den visar sig i skyn.
Men ännu så länge sitter vi tryggt,
i alla de tempel som vi byggt,
för att våra gudar prisa och ära,
och ber att fanstyget inte kommer för nära.
För detta vore en katastrof,
även för en stoisk filosof,
som vet att dagen skyndsamt randas,
då det är dags att sluta andas.
Det är möjligt, funderar Argus, att Darwin högg i sten när han sa;
Vi kan med en viss förtröstan se fram mot en trygg framtid med samma otroliga längd som det förflutna.
P.S. För petimätern påpekas att Argus är fuller väl medveten om att en komet och en asteroid inte är exakt samma sak, i själva verket är de himla olika. Här, som i många andra möjliga(och omöjliga, Metusalems anm.) sammanhang åberopar dock Argus sin poetiska frihet. D.S.
Mycket kan Argus med rätta knota över, men han kan i alla fall glädja sig åt att han bor i betydligt fredligare trakter än dem han beskrev igår. Här är ju bomber och granater inte vardagsmat, trots allt.
En fastighetsskötare i en svensk stad, vars namn, liksom en hel del annat, ( för att inte säga det mesta, Metusalems anm.) har fallit honom ur minnet skulle städa upp i ett utrymme. I en vrå upptäckte han en tingest som verkade röra sig och gav ifrån sig ett brummande ljud. Om mannen greps av en släng av paranoia, eller möjligen stammade från något land där bomber är en vanligare företeelse förtäljer inte historien, men han misstänkte tingesten för en sådan och larmade polisen som kom för att desarmera farligheten, vilken dock visade sig vara något så ofarligt som en massageapparat ;
I Sverige kör vi inte så mycket med bomber och granater,
utan hellre med andra apparater,
som våra behov bättre tillfredsställer
och inte så in i bomben smäller.
Tyst i natten staven skakar
och inget blodvite förorsakar,
bättre att stilla sin egen lust,
än att vara med i krigisk dust.
Dessutom blir ingen kvinna av detta gravid,
så ingen ny soldat föds att dö strid.
Därför kan Argus av hjärtat rekommendera;
Använd staven och demobilisera!
Dagens dikt tillägnar Argus de vettvillingar jorden runt vars huvudsakliga sysselsättning tycks vara att ta kål på så många medmänniskor som möjligt. Det senaste i raden av dåd inträffade i Pakistan där militanta islamister anföll en gränspostering och minst ett femtiotal människor dödats.
Det har tagit naturen ett par miljoner år att utveckla den mänskliga hjärnan, men resultatet är i många fall inte särsklit imponerande. Om dessa människor använde de embryon de trots allt utrustats med skulle de kanske finna andra sätt att lösa motsättningar.
Det står i och för sig naturligtvis människor alldeles fritt att tänka som de vill, men som Thomas Thorild säger;
Det är stort att tänka fritt, men det är större att tänka rätt.
Om ens hjärna inte är så briljant
och med tankeverksamhet inte van
är det lätt att bli militant
och skjuta skarpt i Pakistan.
Är hjärnan trög och väldigt slö
så är ändå kniven vass
och fienden skall döden dö
för att skallen min är kass.
Fast det är ju möljligt att dessa gentlemän har samma inställning till intellektuell verksamhet som Vladimir och Estragon redovisar i Samuel Beckets I väntan på Godot;
- Att tänka är inte det sämsta.
- Nej, nej, men det är illa nog.
Det är krig, f´låt kris ska det vara, i det svenska försvaret, bl.a. beroende på att försvaret i brist på fiender hemmavid, intelligent nog skickat trupper ungefär så långt bort som möjligt för att tjänstgöra som "insatsstyrkor". ÖB Syrén lägger fram ett nytt besparingspaket, bl.a. får de värnpliktiga ledigt sista månaden, vilket antagligen kommer att tillkännages med ett kraftfullt kommenderat ; Lediga!. Det är möjligt att de värnpliktiga kommer att bära detta med det stoiska lugn som det anstår en svensk soldat och stillsamt kontemplera ;
Nu är det kris i vårt försvar
och alla kulorna slut,
inte en enda krona kvar,
läget är skarpt och akut.
Tur att man inte är general,
med stjärnor och epåletter,
när krigskassan är så skral
att den knappt räcker till bajonetter.
Argus kan bara instämma med den okände tänkare som säger;
Försvaret saknar pengar, men framförallt saknar det en trovärdig motståndare.