Beware of the wolfpack.
Till hjälp tar han Phaedrus som har skrivit en alldeles färsk och rykande aktuell fabel om en flock baggar och en varg.
"Baggarnas släkte i ett talrikt, starkt förbund lät utan åtgärd vargen tränga in bland sig. De såg den förste tagas och av dråparhand bli dödad. Men de blev ej rädda och förstod ej ännu faran. Obetänksamt sade de:
"Han rör ej mig. Han rör ej dig. Den som han tog må bli ett offer." Så försvann de, en och en. Det återstod till slut en enda. När han togs av vargen, ska han ha yttrat följande till rövaren:
Med rätta dräptes vi av dig, en efter en, då vi var dumma nog att inte skydda oss. Ty när i samlad, välbehornad tropp vi såg dig operera ensam inne i vår krets, försummade vi helt att stånga dig ihjäl!"
Så länge han inte rör mig
och så länge han inte rör dig,
är situationen inte något problem,
vi väntar tills den blir mer extrem.
Att vi låter honom döda andra,
är väl inget nån kan klandra?
Nej, jag tycker vi ser tiden an
och inte gör ett skapandes grand.
Vi tar det lugnt och hoppas på det bästa
och offrar en och annan av vår nästa
och hoppas att han blir snällare av sig
inna han tar dig, eller, i värsta fall, mig.