Den gråspräckliga ormen ligger i grågruset framför vår sommarstuga, så min fru upptäcker den för sent. En meter huggorm är några centimeter från hennes fotsula. Ormen rör sig, min fru stelnar och ropar till. Med slingrande rörelser flyr ormen till den enda trygga platsen inom synhåll och utom räckhåll för den högljudda kvinnan: Ett mycket litet hål i vår sommarstugas yttervägg.

En av konsekvenserna av att vår familj inte smygtorpat är att gräsmattan varit oklippt – det kan locka till sig orm. Min fru gillar inte ormar. Det respekterar jag. 

Själv ogillar jag getingar, fästingar, bromsar, myggor, bärfisar, bålgetingar, asiatiska mördargetingar, hakmask, ringorm, vägglöss, binnikemask. Nyligen varnades Flatenbadare i Stockholm för att sjön hade någon fågelparasiterande inälvsmask som tog fel på människa och fågel, kröp in under huden, dog därinne och sedan orsakade en inflammation. Jag må vara familjens djurälskare, men när jag läser om sådant, vill jag bara titta ut över planeten och säga: ”Kära Moder natur, vi behöver tyvärr asfaltera dig”.

Ormar däremot påminner om ödlor, och ödlor påminner om drakar, så det finns en del av mig som är lite svag för ormar. 

– Varför hindrade du den inte, säger jag till min fru när hon berättar om huggormen som ringlat in i stugan. 

– Jag var upptagen av att skrika och hoppa runt, säger min fru.

– Fick du någon uppfattning om hur länge den tänker stanna?

Vi hör inte till den sortens par som regelbundet hotar varandra med skilsmässa, men ibland får jag den känslan när hon tittar på mig. 

Så nu vet vi inte om Hugge tog tillfälligt skydd eller om han helt enkelt kom hem efter en lång arbetsdag i skogen. 

Jag googlar och det visar sig att huggormar kan flytta in i hus, föda ungar och övervintra. De är också ”skickliga klättrare”. Jag försöker se saken från den ljusa sidan. 

– Vilket privilegium att få vakta ett fridlyst djur, säger jag till min fru. Det är faktiskt ett ännu större hedersuppdrag än att rädda två fiskmåsungar.

Ah, där är den igen, skilsmässoblicken. 

– Vi kommer i alla fall inte ha problem med sork i huset i år, säger jag. 

Och med tanke på att vi inte vågat åka tillbaka till stugan sedan dess, kommer Hugge heller inte ha problem med människor i huset.