Glass är min last.
Den fasansfulle fridstöraren.En professor har äntligen tagit (Afton)bladet från munnen och gått till attack mot en av de värsta oljudsspridare som existerar i landet ( och även här är konkurrensen stenhård.) Med sin skrälliga "musik", utgör den ett gissel under sköna vår och sommarkvällar och borde bara av denna anledning förvisas minst så långt bort som möjligt. Därtill bidrar den med sitt innehåll av skräp"mat" till att barnen blir fetare, vilket inte gör saken bättre. Professorn jämför oljudet från monstret med tortyr och det är nog så sant som något som någonsin skrivits i Aftonbladet. Han har därför vänt sig till minister Nyamko Sabuni med en propå att monstret måtte förbjudas.
Argus tänker sig att monstret sjäv har en annorlunda syn på saken och kanske rimmar sålunda;
Dom säger att min last är dålig och dyr
och att den gör barnen feta,
samt att jag skulle utsätta folk för tortyr
men smaskig är den, det ska ni veta.
Så när dagen glider över i kväll
och friden sänker sig över stan
då gör ljudet av min tuta varje unge säll
och jag tjänar kulor som f-n.
Men se upp alla barn för nu ni,
har en professor fått ögonen på min last
så risken finns att minister Sabuni
förbjuder dess avsalu i en hast.,
Det är inte utan att Argus skänker de föräldrar, som lyckades lura i sina arvingar att glassen var slut när sirenen ljöd, en beundrande tanke.
Annars gäller väl för glass som för mycket annat här i livet som Erold Bäck så förnumstigt påpekar;
Det eländiga med glass är att den är godast när den är slut.