Rysk roulette.
Med koldioxid i loppet.Trots kunskaper om riskerna fortsätter människan att spela rysk roulette med sin och planetens framtid med utsläppen av koldioxod. Ökningstakten i utsläppen var mellan 1990 och 1999 1% per år. Mellan åren 2000 och 2004 hade den stigit till 3,3% per år, alltså mer än det tredubbla.
På 1980 talet förbrändes 5,4 gigaton kol årligen, under 90-talet 6,3 gigaton årligen och under år 2005 7,9 gigaton. De två senaste generationerna svarar tillsammans för två tredjedelar av den totala uppvärmning av jorden som hittills förorsakats av koldioxiden.
Den svenska industrin svarar för en droppe i atmosfären, men ökade sina utsläpp mellan 2005 och 2006 med 500 000 ton kol, så helt oskyldiga till den stundande domedagen är vi inte.
Argus hade sett fram emot åtminstone ett millennium till på den vackraste av alla planeter, eller vårt oi'kos, (eko), boning, som det heter på hans modersmål men sannolikheten för detta minskar förbrännande fort, varför han sorgset diktar;
Snart ute är vår bonings tid
och för alla som lever här
för atmosfären fylls av koldioxid
och inget blir kvar av vår biosfär.
Visst hade vi bättre kunnat förvalta vårt oi'kos,
vårt hem i ett iskallt universum,
men nu kan inget längre hjälpa oss,
människan har visat sig vara girig och dum.