Att plocka gäss.
F.d. svensk lagstiftande politiker och ovillig skattebetalare.
Argus mor, en numera uråldrig dam och något skröplig, men i sin ungdom en strålande skönhet (vilket dock inte.. avsatt några som helst spår..tack Metusalem, vi kan den där, Argus anm.) behöver på sin ålders höst vård, men drabbas som så många andra av konflikten och skickas hem. I landet har vi ett rättsväsende och en skola som är lytta på gränsen till förlamade.
Dessa sorgesamma fakta utgör inte något hinder för staten att fortsatt kräva in de högsta skatterna i världen för att stoppa in i sitt gigantiska svarta hål.
Argus tillskriver därför den svenska staten följande poem ( skarpögd och litterat som Argus läsekrets är, spårar den nog ett visst inflytande från en herr Ferlin.)
Folk betalar sin skatt och är snälla,
fast frågan är vad skatten ska gälla
våran sjukvård är klen
och polisen är sen
våran skola den e' som den e'.
Nu är tillvaron hård,
för den som söker vård
och för den som inte hänger me',
men befolkningen är tyst,
säger inte ett knyst,
vårat Sverige de e' som de e'.
Argus tillerkänner dock de svenska politikerna skicklighet i den konst som den franske statsmannen Jean-Baptiste Colbert beskrev som;
Beskattningens konst är att plocka gåsen på så sätt att man får flest möjliga fjädrar, med minsta möjliga kacklande.