A farewell to arms.
En av stockholmspolisens infiltrerande vapenhandlare på väg till polisens vapenverkstad efter en lyckad inköpsrunda.Stockholmspolisen ska sluta köpa vapen från kriminella och därmed ekonomiskt stödja fortsatta illegala aktiviter. (Ett av polisens vapeninköp gav ett tillskott till de jugoslaviska banditernas kassa på 80 000 kr.) Att något annat skulle bli resultatet av detta entrepenörskap tror Argus inte att den mest naive har någon förhoppning om.
" Det är som jag uppfattar det ingen slump utan föjden av en ändrad polis"...f´låt policy ska det vara, Argus anm., säger en pensionerad polismästare och det är ju trösterikt att att få veta att det ligger någon form av tankeverksamhet bakom polisens agerande.
Polisen "garanterar" vidare att inga tjänste- eller beslagtagna vapen längre är på så att säga fri fot utan numera vederbörligen inlåsta i polisens vapenverkstad.
Chefen för länskriminalen försöker redogöra för sin syn på saken - " Ja, generellt är det ingen bra arbetsmetod, det är min bedömning. Men det är klart man kan aldrig säga aldrig." ( Vilket man i för sig kan, men kanske inte ska, Argus anm.) Hon visar här upp ungefär samma flexibla inställning till principiellt tänkande som Groucho Marx som säger; De här är mina principer, dem rubbar jag inte på och gillar ni dem inte så har jag andra.
Argus tänker sig att verkmästaren på polisens vapenverkstad bekymrat klagar;
Nu har vi så många vapen köpt in,
men ojojoj, vilket svinn!
Jag kan inte inte hitta nån kalasjnikov,
fast vi av juggarna tjacka tolv!
Och inte för mitt liv,
kan jag hitta en enda kniv,
vafan har dom blivit av,
har dom knyckts av nån jugoslav?