Gabriels träd.
Gabriels träd
Gabriel Fernadez hette en åttaårig pojke som i maj 2013, efter åtta månader av tortyr, slogs ihjäl av sin mamma och styvpappa. Händelsen tilldrog sig i Los Angeles. Åren före denna djävulska tid hade han tillbringat i trygghet hos sin morföräldrar.
Den räddningspersonal som vid dödsfallet kallades till platsen, hade aldrig tidigare sett så många skador på samma kropp. Tortyren omfattade allt från inlåsning i en låda dygn i sträck, till slag mot huvudet och övriga kroppsdelar med basebollträn. Bland många andra skador hade Gabriel en skallfraktur, Hans föda bestod huvudsakligen av kattsand.
Personalen lyckades med ett par upplivningsförsök, men den och Gabriel fick till slut kapitulera infrör döden.
I Los Angeles startades en utredning om hur detta vansinnesdåd har kunnat undgå uppmärksamhet och ingripande från sociala myndigheter, polis och andra.
Någon förklaring till sina illdåd, kunde mamman och styvpappan, förklarligt nog, inte ge. Möjligheten att ge dem dödsstraff utreds och Argus är den förste att rekommendera det.
Förr talade man om oäkta barn, det gör man ju inte längre, men oäkta föräldrar finns tydligen fortfarande.
Till minne av Gabriel pryds ett träd på hans gata.
Vem ska skydda mig som liten är
när inte min mor har mig kär?
Hos den som borde älska mig mest av alla
är känslorna alldeles iskalla.
Har hon fött mig till denna jord
för att plåga mig med slag och hatiska ord
är hon ingen människa men en demon
så bestialisk mot sin son?
Jag fick aldrig växa upp med livets träd
jag var för liten och för späd
men kanske får jag någon annanstans ro
och får fortsätta leva i min barnatro.
Vem eller vad tvingar oss att uthärda det outhärdliga? Och varför?