Håkan Bråkan.
Omslaget till Håkans kommande memoarer.
En av Sveriges mest osannolika, på ett område där konkurrensen om att vara osannolik är stenhård, politiker har gjort sitt parti den största tjänst han kunde göra och avgått från sin post som partiledare. Håkan Juholt avgår dock först sedan han orsakat sitt parti irreparabel skada,partiets sympatisörer uppgår enligt den senaste Sifomätningen till 24,6 av väljarna, ett historiskt bottenrekord.
Det har varit fascinerande att följa Juholts krumbukter, hans förmåga att låta kritik rinna av som vatten på en gås och hans dimmiga bortförklaringar har slagit alla tidigare rekord och man ska som sagt minnas att konkurrensen heter duga. En av hans sista, tragikomiska, försök till ursäkt med tanke på vad han orskat sitt parti var; Jag har tänkt på detta länge.
Skuggan ska dock inte bara falla på herr Juholt, han har faktiskt blivit tillfrågad av en tydligen mindre vetande ledning om han velat ha posten som partiledare och samma ledning har under lång tid sett honom göra bort sig och därmed partiet gång efter gång utan att agera.
Idag, i eftertankens kranka blekhet, funderar kanske Håkan Juholt;
Tja, det gick ju inte så bra det där,
jag har redan nått slutet på min karriär,
som partiledare var jag inget kap
men jag får väl duga som röstboskap
då kammar man i.a.f. in femtio lapp
och om lönen är lite knapp
och inte räcker till månadens sista dag
är det väl bara att ansöka om bostadsbidrag.