Tema ; Carema
Peder Pråhls enkla boning renoveras till samma kostnad som ett astronomiskt antal blöjor.Eftersom världen numera är så sjuk att den är bortom all satir, har Argus i princip beslutat sig för att lägga pennan på hyllan. Med samma flexibla inställning till principer som Graucho Marx ; Det här är mina principer, dem rubbar jag inte på och gillar ni dem inte, har jag andra, är han dock beredd att göra ett undantag för gangsterföretaget Carema. Detta bolag får den ryska maffian att framstå som ett gäng vattenkammade söndagsskolepojkar och det är en skam för landet att det tillåts bedriva sin verksamhet. Under förra året lämnades ca 150 anmälningar om vanvård av gamla in till Socialstyrelsen, vilket inte tycks hindra bolaget att fortsätta tjäna pengar på sin gangsterverksamhet.
En av ägarna till bolaget är en man som håller på att renovera sin bostad på Östermalm för 65 miljoner kronor. Mannen bär det osannolika efternamnet Pråhl, vilket ännu en gång visar att verkligheten i grym ironi överträffar dikten.
Argus tänker sig att herr Pråhl presenterar sig som följer;
Mitt namn är Peder Pråhl
och jag är mot de gamla jävligt snål,
eget litet bo jag sätta vill
och de gamla får bidra därtill
jag vill ju inte bo alltför dåligt,
nä, snyggt ( men inte pråligt )
därför spar vi på blöjor och personal
så att kostnaden blir minimal.