Big Brother.

Datainspektionen har kritiserat färdtjänsten i Göteborg för att den lagrar uppgifter som är känsliga, men inte har något i sammanhanget att göra, ett brott mot en grundläggande regel i personuppgiftslagen, PuL. Datainspektionen går dock inte in på det grundläggande problemet, varför får myndigheter och organisationer överhuvudtaget tillgång till uppgifter, som de inte har något att göra med? Är det bara ett utslag av en allmän skvallerkärringmentalitet, eller? Nyfikna och illvilliga, en långt ifrån ovanlig kombination, människor, kan utan större ansträngning skaffa sig ungefär hur mycket information som helst om vem som helst. Senast i raden av nyfikna kärringar var en läkare som inhämtade information om sin, åtminstone psykiskt, betydligt friskare rival i dennes sjukjournal. Eftersom rivalen inte var läkarens patient är detta förbjudet, men i krig och kärlek är som bekant allt tillåtet och risken finns att John Osborne har rätt när han säger; Datorn är  den logiska vidareutvecklingen av människan, intelligens utan moral.

Argus tänker sig att någon spindel i(på) internet tänker;

Här sitter man med info om allt och alla
och är ganska sugen på att skvallra,
sprida lite information,
om någon känd person.

Här ser jag att X drabbats av gikt
det skriver jag på Facebook illa kvickt,
alltid gör det väl någon skada
och alla skvallerkärringar glada.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: