Anticurlingpappan.
Värd ett(en) straff?
Förundrad och så småningom förbannad (när han insett att historien antagligen är sann), läser Argus i DN om pappan(?) som lämnat sin son utan ytterkläder i sju minusgraders kyla utanför en idrottshall i Uppsala och ensam fortsatt i sin varma bil till Stockholm där familjen(?) bor, sonen förutsattes kunna ta sig hem till fots. Anledningen till detta, i en del människors ögon märkliga, beteende skall ha varit att sonen presterat för dåligt under en innebandymatch.
Händelsen får Argus att dra sig till minnes det numera tydligen mer eller mindre obsoleta talesättet; Det finns inga oäkta barn, men det finns gott om oäkta föräldrar.
Argus tänker sig att pappan, i den mån hans hjärnkapacitet tillåter såna aktiviteter, tänker;
Grabben ska lära sig att spela boll,
hur det sker spelar ingen roll,
hellre får han gå tio mil
än åka i min bil
om han gör en dålig match,
skadar det inte med en klatsch,
så han håller i sitt minne,
vikten av ett bra bollsinne.