Argus

 Tchadsjön, en av världens största sjöar när den upptäcktes av europeer 1823 och vattenkälla för 20 miljoner människor, har nu krympt till en tiondel av sin ursprungliga storlek. Bilderna visar förändringen mellan 1972 och 2007. Med ytterligare bidrag i form av koldioxid från jätten Kina till biosfären lär den snart vara helt avdunstad.

Kina som förfogar över världens största kolreserver och till 70 % är beroende av dem för sin energiförsörjning, mot 30 % i övriga världen, vägrar att acceptera minskningar av utsläppen och anser att det istället är västvärlden som ska stå för notan, uppgående till det blygsamma beloppet tvåtusen miljarder kronor om året. Motiveringen är att väst hitintills varit de största miljöbovarna.
Landet är alltså berett att åtgärda sina utsläpp om väst står för fiolerna, en metodik som en organisation med rötter i Italien och huvudsakligen verksam i USA för sina offer skulle förklarat som ; We´re giving you an offer(sic) you can´t refuse.
Detta får nog uppfattas som en varningssignal om vad som väntar när giganterna ska göra upp om vem som ska ta konsekvenser och kostnader för att jordklotet ska överleva. I Kina startas f.ö. ett nytt kolkraftverk varje vecka och någon vision om någon annan energikälla under de närmaste decennierna finns inte hos landets ledning. Huvudsaken är att den ekonomiska utvecklingen inte stoppas, framhåller man där.

Argus tänker sig att någon av makthavarna, folkrepublikan eller vad titeln nu kan vara, å det bestämdaste framhåller;


Nej, här i folkrepliken Kina har vi inte som mål,
att för biosfärens skull sluta använda kol,
vi vill fortsätta förorena vår miljö,

om så varenda människa ska dö.

Man får räkna med lite spill,
and to live you have to kill
om nu väst tycker våra utsläpp är så fatala,
kan väl dom ställa upp och betala?