Vår beredskap är ond
Aftonbladet skriver om en ung svensk, numera utvandrad till USA, som säger sig vara beredd att dö i Irak. Detta för att få bli amerikansk medborgare. Varje person som är beredd att dö för något är också beredd att döda någon och jorden skulle vara en lyckligare och fridfullare plats utan denna form av beredskap. "Mordlystna galningar kan med fördel sysselsättas med att ta livet av varandra, men förståndigt folk skall hålla sig undan medan det pågår", säger Bertrand Russell och Argus instämmer.
Vore fler människor utrustade med det mått av civilkurage som Salvador Dali som på en order att inställa sig tilll mönstring för att bli kanonmat i I:a världskriget svarade; "Jag vägrar att bedömas av människor som är dummare än jag själv," skulle det bli svårt att rekrytera "beredda" soldater.
Mer än 99,99% av rymden ligger öde, för kall eller varm för livet, så vitt vi vet finns bara på jorden de fysikaliska, kemiska och biologiska förutsättingarna för liv. Detta faktum borde stämma människan till en viss eftertanke om hur hon handskas med detta jordeliv, men så tycks inte vara alltid vara fallet.
Jag vill vara en tapper soldat
och offras som kanonernas mat!
Döda eller dödas, är min paroll
av vilket skäl spelar ingen roll.
Får jag bara dö i strid,
får mitt hjärta evig frid.
Livets gåva kastar jag bort,
och lever farligt, men kort.
Herodotos säger på 400-ialet f.Kr. " I fredstid begraver de unga sina fäder, i krigstid de gamla sina söner" och det är väl lika sant då som nu.