Sång om Sjungom.
Och den ljusnande framtid är vår.I ett krampaktigt försök att förklara det faktum att en allt större del av svenska ungdomar (med ungdomar avses de i åldersgruppen 15 till 24 år) mår psykiskt dåligt, anger en författare och "specialist på psykiatri" ökad valfrihet och ett större informationsflöde som troliga orsaker.
Vad den ökande valfriheten skulle bestå i när man inte kan välja vad man vill arbeta med eller var man vill bo, eftersom både arbetstillfällen och bostäder är bristvaror, vilket ungdomarna dagligen upplyses om via "informationsflödet", framgår inte.
Som om dessa problem inte skulle vara nog för att dämpa även den mest blåögdes studentikosa yra, står mänskligheten under det kommande seklet, med nuvarande utveckling, inför den största självförvållade miljökatastrof den upplevt
En grundläggande faktor för psykiskt välbefinnade är ett visst mått av stabilitet och trygghet i tillvaron, faktorer som idag inte är ungdomar givna.
En nybakad student kan kanske sjunga ungefär så här;
Sjung om studentens ovissa dar,
vem vet om någon framtid hen* har,
idag verkar den inte särskilt ljus,
inget jobb och inget hus
nej, det känns inte särskilt tryggt,
i ett samhälle som inte är byggt
med tanke på de ungas välgång
blir Sjungom en dyster sång.
* Den uppmärksamme läsaren kanske lägger märke till (annars påpekar han det nogsamt Metusalems anm.) Argus spikrakt politiskt korrekta val av det könsneutrala pronominet "hen" före att inte på minsta vis förringa det ena eller andra könets utsatthet.
.