Klockan klämtar för dig.
En numera sällsynt syn.Mätningarna vid Mauna Loa visar att mänskligheten med förenade ansträngningar nu lyckats uppnå en koldioxidhalt på 400 ppm i atmosfären. Datorsimuleringar som gjorts visar på att utvecklingen blir irreversibel vid 445 eller 450 ppm, en skillnad som i sammanhanget är marginell då den högre siffran uppnås på 2.5 år. Det skulle alltså ta oss 25 år att svinga oss upp dit.
Klimatförskjutningarna har nu nått en nivå som påverkar djurens biologiska klocka, älgens reproduktionsnivå har halverats och älgkalvar föds så sent på sommaren att de inte hinner växa sig tillräckligt starka för att överleva sin första vinter. Älgen är långt ifrån det enda drabbade djuret och också inom floran försvinner arter i en ökande takt. Den enda art som idag förefaller opåverkad och på gränsen till medvetslös, i detta som i en hel del andra sammanhang, är människan.
Det är hög tid att med John Donne säga; Sänd därför aldrig bud att fråga vem klockan klämtar för, den klämtar för dig.
En filosofiskt lagd medlem av arten Alces tänker möjligen om arten Homo Sapiens (en art som även Argus tillhör, något han dock inte slår sig för bröstet för) som den har den tveksamma förmånen att dela habitat med;
Tja, klockan den bara går och går,
men hur fort är det ingen människa som förstår,
snabbt som vatten rinner varje minut
och snart har tiden runnit ut
men människan fortsätter som hon alltid gjort,
på vägen mot apokalypsens port
och drar alla arter med sig i djupet,
över det sista och brantaste stupet.