"Rötterna går aldrig ur."
Rolf Zetterlund, språklig nydanare i elitserien.En vis man njuter av de frukter som erbjuder sig i överflöd och vår tid, som alla andra, kan han få sitt lystmäte av dumheter, säger Bertrand Russell och Argus kan bara ödmjukt instämma. En outsinlig marknad för språkliga idiotier tycks sportreferaten vara. Majotiteten av referenter kan inte skilja mellan subjekt och objekt; "Han passar till han." Att de skulle klara av sånt språkligt finlir som att skilja mellan possessiva och reflexiva possessiva pronomen är därmed inte att begära.
För många människor är det uppenbart en viss skillnad mellan "Han kysser sin fru." och "Han kysser hans fru." både i språkligt och, för de som fortfarande till äventyrs är utrustade med denna egenskap, moraliskt avseende.
Nu till den mera, om än oavsiktligt, underhållande sidan, språkliga nydaningar. Mästaren alla kategorier inom sportens, och möjligen alla andra världar, är ovan porträtterade Rolf Zetterlund med sådana odödliga uttalanden som; "Det är aldrig för sent att ge upp!" "Man kan inte äta kakan om man inte bjuder till." och sist men inte minst; "Ni tre bildar en kvadrat på mittplan."
För den verksamhet som sportmänniskorna eventuellt kan ha vid sidan om den på planen kan man väl bara hoppas att Esaias Tegnérs ord; Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta, inte bör tas alltför bokstavligt.
Orimligt kan det väl inte vara att en kommentator tänker si så här;
Det är inte lätt att skilja mellan honom och han,
eller hans och sin för en man,
som hela livet sparkat boll
och på svenskan har liten koll
det har fallit på min lott
att syssla med lek och idrott
och där behöver man inte direkt
se skillnad på objekt och subjekt
bara man vet vem som bollen har
behöver man inte ge ett svar
på om den ska passa han eller honom
eller om vi kan klå de eller dom.
P.S. Rubriken är ett av Christer Abramsson lätt förvanskat idiom. D.S.