Assistans- en chans?
Fuskare, här den lika okrönta som odiskutabla kungen på området, Lance Armstrong.Argus återvänder, förhoppningsvis kortvarigt, till den förvirrade värld som utgör försäkringskassans.
Han, Argus, ska i rättvisans namn erkänna att myndigheten utsätts för en hel del bedrägerier och försök till såna vilket naturligtvis inte underlättar verksamheten.
På fem år har antalet fall med grovt fusk ökat tio gånger, främst när det gäller personlig assistans. Totalt utbetalas ca 25 miljarder kronor i assistansersättning, så det är inga kaffepengar som står på spel. Ska man kritisera Försäkringskassan för något här, ska det väl vara att kontrollen av assistansföretagen tydligen är för slapp.
Egentligen är det märkligt att den här kriminella verksamheten har blivit en sån industri, inte av moraliska skäl, där kan man numera förvänta sig ungefär vad som helst, men hur länge räknar fuskarna egentligen med att klara sig? Med så många inblandade är det alltid nån som för eller senare pladdrar lite för mycket och spräcker hela "företaget".
Det är väl inte omöjligt att en assistansfuskare (språket bildar de ord det behöver och landet förtjänar) kontemplerar;
Tänk, så gott man leva på assistans,
här får man verkligen en chans
att tjäna sig en peng
på den som är bundet till sin säng.
Fast fuskar gör vi ju förstås
hur skulle vi annars klara oss?
Timmarna vi fakturerar blir fler och fler,
så snart räcker inte dygnet mer.
Som tur är är Kassan dålig på matematik
och kommer aldrig med nån kritik,
det gäller bara att hålla tyst
och inte till någon säga att knyst.