Släkten är värst.
Kalle Anka mottar med sitt vanliga stoiska lugn nyheten om försäljningen och den uteblivna förtjänsten.
Det första numret som utgavs i Sverige av serietidningen Kalle Anka har sålts för den svindlande summan av 105 000 kr. Detta i knivskarp konkurrens med såna litterära bjässar som Läderlappen, Fantomen och Tomahawk ( en tidsskrift som f.ö. Argus fann mycket givande på den tiden då det, s.m.s. begav sig.)
Dock lär väl Kalle själv knappast komma i besittning av dessa stålar, eftersom farbror Joakim genom ett knipslugt avtal skaffat sig alla rättigheter till framtida inkomster av all försäljning av Ankarelaterade produkter och därmed får andra affärsmagnater att framstå närmast som byfånar.
Argus tänker sig att Kalle gastar ungefär så här;
Här har man spöat Fantomen, Läderlappen och Tomahawk
och för stålarna tänkt tjacka en tjusig kåk,
då visar det sig att den där j-a Joakim,
slugt har lagt beslag på varenda sekin,
han som redan är rik som ett svin,
och upp till knäna i pengar vadar,
när han inte i dem badar.
För en annan lär det livet ut bli torrsim,
ja, skriv om detta, Argus, ett vackert rim
och var tacksam att du ingen farbror har,
han lämnar dig bara på backe bar.
Men möjligen gäller också för stackars Kalle vad Jimmy Durante anser gälla om många andra;
De flesta människor ( och ankor, Argus anm.) blir aldrig rika, eftersom de till följd av flitigt arbete inte har tid att tjäna pengar.