Tjuvlyssnarna.
En föraning om det paranoida samhälle som väntar oss.Tre f.d. folkpartiledare kräver att regeringen ska backa angående FRA-lagen och "lyssna till människors kritik", det sistnämnda ingen tokig tanke i en demokrati.
Maria Leissner har också ( på egen hand?) upptäckt att det är en kränkning av den personliga integriteten att utan brottsmisstanke gå in i privat korrespondens och att massavlyssna. Och visst vilar det något av omvänd bevisföring över lagen, alla som inte kan bevisa att de är oskyldiga betraktas som presumtiva spioner.
Det är förresten märkligt att många politiker efter sin karriär framstår som tämligen förnuftiga människor, vilket får Argus att fundera över hur de stod ut i sitt förra yrke.
Den myndighet som ska utföra denna tjuvlyssning kommer dessutom att stå över all granskning, vilket kommer att ge den en absolut makt på området och som Lord Acton säger; Makt korrumperar och absolut makt korrumperar absolut.
Det är intressant att höra att Fredrik Reinfeldt från Visby säger att den bristande insikten hos de borgerliga politiker som röstade ja till lagen utan att känna till att SÄPO är en av FRAs uppdragsgivare, inte spelar någon roll.
Att politikerna var okunniga om detta visar att antingen korruption eller dumhet eller en kombination av båda en gång kan komma att tjuvlyssna på oss alla, vilket låter som en heldag i gamla galna Östtyskland.
Argus tänker sig att en av FRAs tjuvlyssnare funderar;
Tja, här sitter man och lyssnar på alla och envar
och nyss fick jag veta att grannfrun har en karl,
som henns make inte har en aning om,
det kan ge nåt så småningom.
Såna små delikata tips,
tillhör liksom jobbets fringe benefits,
man kan alltid göra sig en liten hacka,
på att höra folk snacka.
Och nånstans lyssnar nån på mig,
men det tycker jag är helt okej,
för jag har inte hört ( från de som vet ),
att jag har en enda hemlighet.
Mina föräldrar såg redan tidigt min potential (jag hörde allt) och förberedde mig för mitt framtida yrke i Stasisamhällets tjänst.Argus minns från sin ungdom i ett, numera antikt, Rom talesättet;
Vem ska vakta väktarna och det ärväl ungefär lika aktuellt nu som då.