Klappjakt.
Alliansens klappjakt på arbetslösa och sjukskrivna börjar gå gamle Argus på nerverna. Lars Leijonborg sa för någon tid sen att "folk måste söka de arbeten som finns."
På Leijonborgs egen arbetsplats utlyste man en (1) tjänst som lokalvårdare. Man fick sexhundra sökande till jobbet, dock hade man bestämt sig för att en manlig sökande skulle få tjänsten eftersom det fanns ett överskott av kvinnliga lokalvårdare, varpå fyrahundra av de totalt sexhundra sökandena eliminerades, inte p.g.a. att de var olämpliga för jobbet utan därför att de var av fel kön.
Arbetssökande ska också för att få behålla sitt stöd, kunna tvingas att flytta över hela riket eller pendla mellan hem och en avlägsen arbetsplats.
Det skulle vara intressant att utlokalisera Sveriges Riksdag till, förslagsvis, Överkalix för att se om riksdagsmannayrket förblev så populärt att det lockade lika många svagsinta som hitintills.
Sjukskrivnas arbetsförmåga ska numera inte bedömas av läkare som känner och behandlar patienten utan av försäkringskassan som har samma kompetens för detta som Leijonborg tydligen har för verklighetsuppfattning.
Det är inte utan att Anderz Harnings dystopi Mogandalen börjar framstå som en sörgårdsidyll.
Sök alla jobb som du kan,
men besinna först ditt kön
för om du inte är en man,
blir du utan både jobb och lön!
Jaså, doktorn säger du är krank
och i ryggen en förslitning har,
så du kan inte längre bära plank,
sånt tar vi på kassan inte på allvar!
Det finns kanske anledning att påminna herr Leijonbgorg och andra som inte lever på riktigt samma villkor som människor i övrigt om vad den tyska författarinnan sa;
Privilegier är rättighetens största fiende.