Tur i oturen.
Han greps för sitt utseende.
Argus som av en illvillig natur begåvats med en föga tvålfager fysionomi har en känsla av att han bör tacka sin lyckliga stjärna att han inte råkat ut för en liknande kalamitet.
Argus är här den förste att ha förståelse för Groucho Marx när han säger;
Jag glömmer aldrig ett ansikte, men i ert fall är jag beredd att göra ett undantag.