Den dyrbara dumheten.
Att dumhet kostar är något som de flesta människor får erfara om de får leva ett tillräckligt långt liv och Argus , vilken som bekant överlevt åtminstone en istid , har hunnit skaffa sig grundlig empiri på området.
Den senaste , men troligen långt ifrån sista svenska myndighetsdumheten är det s.k. Centrum mot rasism som hitintills mottagit 14 miljoner skattekronor i bidrag.
"Det finns inga konkreta ideér om vad man vill göra , säger en före detta styrelsemedlem. Vi gjorde nyckelringar och suddgummin , men inget mera substansiellt. Pengarna gick inte åt eftersom vi inte hade någon egentlig verksamhet mot rasism." ( Med "egentlig" menas att man inte hade någon verksamhet överhuvudtaget riktad mot rasism, Argus anm.)
Denna form av Don Quijotsk verksamhet , där man först pumpar in pengar i en organistion för att sedan leta efter något att sysselsätta organisationen med kan nog bara förekomma i ett land som är fantastiskt.
Övertron på att man kan administrera bort problem framstår för Argus som fascinerande , särskilt med Oliver Hassencamps ord " Om dumhet och grundlighet slås ihop uppstår administration." i åtanke.