Anpassning och lydnad.
Med jämna ,och allt kortare, mellanrum slås jag av förundran inför tanken hur det överhuvudtaget har varit möjligt att bygga upp så absurda och sjuka system som mänskligheten faktiskt klarat av. Två exempel på makronivå är förstås Nazityskland och Sovjetunionen.
En del av förklaringen ligger naturligtvis i dessa systems skräckvälde , de tyranniserade helt enkelt många människor till lydnad. Men andra förklaringar ges också av filosofen Hanna Arendt, sociologen Zygmunt Bauman och socialpsykologen Stanley Milgram. Vanliga "hyggliga" människor har en förmåga till anpassning som är nästan ofattbar, vakterna i koncentrationslägren var inga bestar, de var vanligt folk som skötte sina jobb , utan att vilja inse vad de i själva verket utförde och på vems order.Psykologen Abraham Maslow talade om människans behov av "belonging", att tillhöra en gemenskap, som är så starkt att människor kan offra all integritet för det. Bertrand Russell kallar samma företeelse för "flockmentalitet." Gunnar Ekelöf kommer kanske sanningen nära när han skriver , " Det hemskaste med människan - och med tamdjuren i motsats till de vilda djuren - är att hon finner sig i allt."