Klappjakt.
Det bedrivs i Sverige sedan en tid från olika håll något som knappast kan beskrivas på något annat sätt än en klappjakt på sjukskrivna. Man kan i en del fall undra över motiven , kanske känner bara de personer och organisationer som bedriver jakten ett behov av att legitimera sin egen existens.
Senaste herre på täppan är en "hälsoprofessor" vid namn Ferrada-Noli ,( snart har vi nått den kunskapsmässiga nivellering att vi likt Falstaff Fakir kan säga "Envar sin egen professor.)" Nåväl , denne vetenskapens företrädare hävdar helt frankt att det man brukar kalla utbrändhet inte existerar. Det är möjligt att det är en sällsynt åkomma i den skyddade verkstad där "professorn" på skattebetalarnas bekostnad framlever sin dagar, men Argus kan , med 25 års erfarenhet från organisationer av olika karaktär och storlek med en viss empirisk rätt påstå att ute i "verkligheten" förhåller det sig inte så.
Många svenska organisationer , utsatta för ständiga "omorganisationer" , d.v.s. besparingar med samtidigt höjda kvalitetsmål , är så inkompetent styrda och skötta att det är något av ett under att inte fler människor dukar under.
En annan person och organisation som tydligen har ett djupt känt behov av att legitimera sin egen existens genom att komma med nya "revolutionerande" förslag är Lars Leijonborg och folkpartiet , också skattefinansierade företeelser. I sin bristande tilltro till läkarnas kompetens att efter en kvalificerad och mångårig utbildning kunna bedöma om människor klarar av att arbeta eller inte, vill man utöka deras utbildning med en "kurs i försäkringsmedicin." En annan åtgärd man vill vidta är att mångdubbla antalet kontrollanter och därmed så att säga ge samhället lite mer östtysk prägel och charm. Envar sin egen kontrollant , skulle kanske Falstaff Fakir sagt.
Det förhåller sig dessutom på det sättet , vilket somliga människor förefaller vara medvetna om , att vi har en arbetsmarknad som inte direkt ropar efter folk.( Enbart ungdomsarbetslösheten uppgår idag till 88 000, vilket mer än väl täcker behovet av arbetskraft inom både privat och offentlig sektor.) Det här gör det naturligtvis svårt , för att inte säga omöjligt, för människor att vidta den åtgärd man gjorde förr när man inte stod ut på en arbetsplats, man bytte.
Möjligt är ju också att "professorn" och Leijonborg delar åsikt med tänkaren som säger ; Arbete är så hälsosamt , att det borde förbehållas de sjuka.