Arbete.
I stort sett sedan människans förfäder började gå upprätt har hon försökt göra sitt arbete effektivare. Genom årmillenierna har människan tämjt djur och använt dem som dragare och lastdjur och konstruerat alltmer komplicerade maskiner och apparater för att kunna producera mer snabbare.
Det svenska jordbruket som förr knappt kunde föda befolkningen, sysselsatte då den stora majoriteten av arbetskraften , idag arbetar mindre än tre procent av arbetskraften inom samma sektor som nu producerar för mycket mat. LKAB i Kiruna har sedan 1995 minskat sin arbetskraft med 25 % , men denna arbetskraft producerar mer än vad som gjordes 1995.
Filosofen, sociologen och nationalekonomen Max Weber varnade för snart 100 år sedan för överproduktion och massarbetslöshet p.g.a. en alltmer effektiviserad produktion. Denna varning har aldrig trängt fram till politikerna , möjligen beroende på deras bristande beläsenhet. De forsätter istället att skapa konstlade "sysselsättningar" för människor. I Sverige används t.o. m. ordet "sysselsättningspolitik." När människan efter årtusenden av strävan åt detta håll , äntligen börjar bli fri från slaveriet står vi alldeles handfallna och vet inte vad vi skall göra med vår nyvunna frihet.
Ingen förnuftig människa, möjligen med undantag av Martin Luther, kan sörja över att människor slipper monotona , smutsiga , farliga och meningslösa arbetsuppgifter och se arbetet som något slags heligt självändamål. Ingen förnuftig människa kan tycka att det är bättre att människor producerar kanoner för att ta kål på andra människor än att de ägnar sig åt " dolce far niente."